gick att uträtta ett ärende i staden åt en af officerarne. Se här, hvaruti ärendet bestod: Officeren — en lättsinnig och utsväfvande man, den rikasto i hela regementet — hade lemnat honom en liten påse af sammet, som var förseglad och adresserad till en viss beryktad skönhet i Algier, hvilkens förtjusande ögon logo — så trodde åtminstone officeren gjelf — endast för honom. Picpor, den forådne gaminen, var mycket klok och listig, hvadan han af sina förmän ofta envändes, när det var fråga om att uträtta kommissioner af mera delikat natur; de anade icke att detta var att sätta bocken till trädgårdsmästare, ty de knep och underslef han begick vid uppdragens fullgörande utfördes så skickligt att de aldrig blefvo upptäckta. Äfven nu kom ban på onda tankar, under det han med pågen i handen och en cigarrstump i munnen passerade en smal gränd. Frestelsen blef honom för stark, cch han beslöt att icke motstå densamraa. Dot var för honom blott ett ögonblicks verk — ty han besatt mycken händighet — att öppna påsen, utan att behöfva röra sigillet, att ge detinnehållet bestod af hundra napoleondorer jemte en ekrif. velse, att stoppa guldet i sina egna fickor, att fylla påson med gsmåstenar, och att åter tillsluta densamma, så att ingen kurde märka att den varit öppnad. Härpå fortsatte han vägen till den mohriska lejoninnanst bostad. Nex