gick att uträtta ett ärende i staden åt en af
officerarne.
Se här, hvaruti ärendet bestod:
Officeren — en lättsinnig och utsväfvande
man, den rikasto i hela regementet — hade
lemnat honom en liten påse af sammet, som
var förseglad och adresserad till en viss be-
ryktad skönhet i Algier, hvilkens förtjusande
ögon logo — så trodde åtminstone officeren
gjelf — endast för honom. Picpor, den forådne
gaminen, var mycket klok och listig, hvadan
han af sina förmän ofta envändes, när det var
fråga om att uträtta kommissioner af mera
delikat natur; de anade icke att detta var
att sätta bocken till trädgårdsmästare, ty de
knep och underslef han begick vid uppdra-
gens fullgörande utfördes så skickligt att de
aldrig blefvo upptäckta.
Äfven nu kom ban på onda tankar, under
det han med pågen i handen och en cigarr-
stump i munnen passerade en smal gränd. Fre-
stelsen blef honom för stark, cch han beslöt
att icke motstå densamraa. Dot var för honom
blott ett ögonblicks verk — ty han besatt
mycken händighet — att öppna påsen, utan
att behöfva röra sigillet, att ge detinnehållet
bestod af hundra napoleondorer jemte en ekrif.
velse, att stoppa guldet i sina egna fickor, att
fylla påson med gsmåstenar, och att åter till-
sluta densamma, så att ingen kurde märka att
den varit öppnad. Härpå fortsatte han vägen
till den mohriska lejoninnanst bostad. Nex