Meddelanden från allmänheten. Med förvåning och förtrytelse hafva undertecknade läst reflexionen i Enköpings Weckoblad för den 26 sept. innevarande år angående riksdagsmannavalet i Uplands södra domsage. Hvad först angår den valde herr J. F. Fredriksson, mot hvilken ilskan i ymnigaste mått urladdat sig, få vi upplysa, att han såsom enskild person är högt aktad och värderad både i hemmet och kommunen. Han måtte väl icke heller vara så oäfven och oerfaren i allmänna värf, då han alltsedan år 1862 deltagit iriksdagsmannaangelägenheter och tvenne gånger haft riksdagens förtroende att vara ledamot i statsrevisiooeo. Också veta vi med visshet, att han vid föregående valtillfällen under nu varande riksdagsordning erhållit röster till ricsdegsman af — ståndspersoner. Det dolce jar mente som påbördas honom af den lärde pasquillanten — ingen upplyst och hederlig bonde har kunnat förmås till en sådan skrift mot en politisk motståndare; det kan man med all säkerhet antaga — kan säkerligen öfverröstas af den gamla sanniogen: hvad stort sker, det sker tyst. Nog hafva i alla tider funnits vid riksdagarne både hofgunstoch popularitetsjägare, som pratat en hop liberala fraser, men då det kommit till kritan lurat bönder och alla andra med. Huru nödigt är det icke för ett folk att hafva ett ombud, på hvars redlighet och fosterlandskärlek, t. ex. vid voteringar, framför allt i högvigtiga frågor, det kan lita! Vår riksdagsman har icke heller, såsom på andra orter skett, framställt något program för sin politiska verksamhet eller bundit sig vid några löften, hvarken i det ena eller andra fallet, hvilket ock torde vara det rätta. Hvad vi med vårt förtroende fordra utaf honom är: att han ställer sig Sveriges lag och laga stadgar till efterrättelse och efter bästa insigt och öfvertygelse, men framför allt med ettredligt svenskt hjerta förer vår talan i alla medborgares intressen, Om nu en herreman i stället för en ledamot af det fordna bondeståndet blifvit vald, månne alla intressen och således det framför allt vigtiga jordbrukareintresset skulle fått en värdigare och pålitligare målsman? Ruinerna ofter förstörda byar och gårdar, dem idoga, lyckliga och väl bergade invånare nödgats med sorg och klagan lemna för att kastas vind för våg eller intvingas bland den synnerhet för framtiden mindre godt bebådande stattorparebefolkningen, — hvilka på många ställen i Upland och icke minst uti ifrågavarande domsaga framkalla de bedröfligaste betraktelser, visa tillräckligt hvad bjerta ståndspersoner och bättre lottade haft för sina svenska bröder och underhafvande bland jordbrukareklassen. Härom vore vidare mycket mer att säga; men herrarne täcktes ursäkta, om ännu en gång de, som hafva makt eller laglig rätt att välja, slumpa till en sådan målsman, som de känna och hafva förtroexde till. Hvad är meningen med förmaningen till landtmannapartiet att besinna hvad dess frid tillhörer och ej drifva den sak, som det ensidigt förfäktar, så långt, att det till sist tager en ända med förskräckelse och i fallet drager alla sambällsklasser med sig, äfvenledes innehafvarno af skattejord? Den minstrevolutionäre af alla samhällsmedlemmar är jordbrukaren, isynnerhet med det gamla hederliga dannemannasinnet. Ju flera sådana komma in i riksförsamlingen, desto tryggare och lyckligare blifver landet. Det folket är godt sin innersta rot. Må dess ätt ej 2 Sverige dö ut! Ännu en gång, hvad är meningen med den anförda förmaningen eller snart sagdt hotelsen? Är det meningen att söka förmå regeringen till en statskupp? Vill man utmana eller trotsa den svenske bondens kraftiga näfvar eller måhända, såsom i Polen, inkalla utländska makter till bjolp? Hen tronen hvilar endast på lagens grund och det öfriga på svenska folkets outrotliga, med modersmjölkev insupna frihetskänsla. En person med sådana åsigter och som tillika förråder en sådan brist på redig) tankegång, att han på samma gång han talar om dolce far niente tillskrifver landtmannapartiet en sådan ihärdig verksamhet, är platt oduglig och ovärdig att föra det ädla svenska folkets talan. Ingen fläck, alldraminst en oförtjent, bör vidlåda den offentlige mannen, och dertöre hafva vi uppfyllt en kär och fosterländsk pligt, då vi uppträdt till försvar både för den valde och de honom väljande, på samma gång vi upplyst det öfriga landet om de politiska tankar, hvilka i senare hälften af det 19:de seklet blifvit offentligen framställda i — Upland. Elektorer vid ifrågavarande riksdagsmannaval. Tlevilrac Ry hatanr