RV
Och dock var allt hvad hon såg en liten
grupp af elegant folk, eom efter intagen diner
lyssnade till regementemusikens toner, samt
på något afstånd från dessa förnäma herrar
och damer en jägarekorporal, lugn, rak, orör-
lig, såsom hade han varit en bild, gjuten i
brons. Scenen var ganska enkel, ehuru på
samma gång temligen pittoresk; men tack
vare de kentraster, som deri framställdes, var
den högeligen lärorik för Cigarette.
— En bra soldat! mumlade hon, i det hennes
ögon antogo ett mildt uttryck. Så skall en
man hålla sitt löfte! Men det måsie vara på-
kostande!
Hon fortfor en stund att betrakta jägaren,
derefter kastade hon blicken med ett uttryck
af hat på en person, com tycktes utgöra me-
äelpunkten i den lysande gruppen — en
qvirna. Två andra nobla damer voro der,
men kon gaf icke närmare akt på dem, utan
fästade sig genast i följd af en instinkt, tom
icke vilseledde henne, vid detta stolta, sköna,
patriciska hufvud, gom bekröntes af gyllene
lockar.
Cigaretto hade sett förnäma damer itu:en-
tal, ehuru aldrig på röra båll; hon hadö sett
dem i Paris, vär de kommo för att bevista
en stor revy; hon hade till och med sett dem
vid festliga tillställningar i hofvets salar, öå
hennes gosear hade vakten i palatect samt
tilläto henne smyga sig in för att från någon
undangömd vrå beskåda ståten, Men hon hade