RV Och dock var allt hvad hon såg en liten grupp af elegant folk, eom efter intagen diner lyssnade till regementemusikens toner, samt på något afstånd från dessa förnäma herrar och damer en jägarekorporal, lugn, rak, orörlig, såsom hade han varit en bild, gjuten i brons. Scenen var ganska enkel, ehuru på samma gång temligen pittoresk; men tack vare de kentraster, som deri framställdes, var den högeligen lärorik för Cigarette. — En bra soldat! mumlade hon, i det hennes ögon antogo ett mildt uttryck. Så skall en man hålla sitt löfte! Men det måsie vara påkostande! Hon fortfor en stund att betrakta jägaren, derefter kastade hon blicken med ett uttryck af hat på en person, com tycktes utgöra meäelpunkten i den lysande gruppen — en qvirna. Två andra nobla damer voro der, men kon gaf icke närmare akt på dem, utan fästade sig genast i följd af en instinkt, tom icke vilseledde henne, vid detta stolta, sköna, patriciska hufvud, gom bekröntes af gyllene lockar. Cigaretto hade sett förnäma damer itu:ental, ehuru aldrig på röra båll; hon hadö sett dem i Paris, vär de kommo för att bevista en stor revy; hon hade till och med sett dem vid festliga tillställningar i hofvets salar, öå hennes gosear hade vakten i palatect samt tilläto henne smyga sig in för att från någon undangömd vrå beskåda ståten, Men hon hade