— 330 —
Men i nästa ögonblick förjagade han med
ifver denna tanke; och han kände sig miss-
nöjd med sig sjelf. Tanken innebar nemligen
en förfärlig frestelse — en frestelse som sä-
kerligen en dag skulle blifva henom öfver-
mäktig, såvida han icke gjorde allt för att
undvika densamma.
XIX.
— Korporal Victor, herr öfversten befaller
alt ni skall infinna er hos honom klockan
tio, medhafvande alla era bildhuggeriarbeten.
Vigtigast är att ni inte glömmer schackpje-
serna.
Det var en ung officer vid jägareregemen-
tet, som med ofvanstående tillsägelse väckte
Cecil ur hans tankar, under det han lång-
samt promenerade med pipan i munnen och
ett melankoliskt uttryck i sitt ansigte. Vår
korporal stannade och förde två finger till
mössan, officeren hade redan i nästa ögon-
blick försvunnit bland folkkoparne.
Cecil hann ej svara. Han stod nu en lång
gtund stilla och reflekterade öfver den befall-
ning han sålunda fått mottaga. Ett moln lä-
grade sig öfver hans panna. Alla order, gom
ide tjenston, äfven de mest ovälkomna, hade
Aa vant sig att lyda utan tvekan, men att
SAM