- AV
föras bort som en eländig tjuf — denna tanke
var outhärdlig.
Cecil såg på honom några sekunder, han
darrade obeslutsam ... Derpå räckte han fram
sin hand till vännen, sägande: :
— Be här — vill ni ännu trycka denna?
Innan orden voro uttalade, hade BSerafen
fattat hans hand och höll den fast mellan
sina.
— Vill jag? Ja, inför hela verlden, när som
helst och hvar som helst, hända hvad hända
vill!
Hans ögon fuktades af tårar, och hans man-
liga, klangfulla stämma darrade af rörelse.
Han hade glömt judens närvaro; hån hade
glömt allt utom sin vän och sin väns nöd.
Cecil svarade icke; om han försökt göra
det, skulle han dervid ha förlorat herraväldet
öfver sig sjelf och för första gången visat
sig svag; han skakade sin kamrats hand med
nervös häftighet och fästade på honom en
blick af innerlig tacksamhet, hvilken skar
denne som en knif i bjertat. Derpå vände
han sig till juden, sägande med fullkomligt
lugn och i nästan högdragen ton:
— Herr Baroni, jag är färdig att följa er.
— Vänta, ropade Rockingham; hvart ni
går, dit går ock jag.
— Förlåt mig, mylord, invände juden; men
det får inte ske. Ni kan sedan vidtaga hvilka
åtgärder ni bebagar för att gagna er olyck-
lige vän; emellertid vill jeg lugna er mcd