der fördömda aftonen. Hvad än det var, så
tala om det, för att bringa denne usling på
skam.
Cecil skulle i detta ögonblick hellre ha sett
en pistol riktad mot sitt hjerta än han hörde
dessa böner af en man, gom han värderade
högre än allt annat här i verlden. Han vack-
lade och syntes nära att falla; en hvit fradga
visade sig på hans läppar. Han höll på att
mista sansen, men genom en ytterlig an-
strängning öfvervann han äfven denna till.
fälliga svaghet.
— Jag har svarat, sade han med mycket
låg röst; jag kan icke lemna den fordrade upp-
lysningen.
Baroni gjorde nu en på en gång artig och
betydelsefull åtbörd med handen.
— I sådant fall, sade han, återstår. blott
ett alternativ. Ni följer mig helt lugnt och
beskedligt, sir; det gör ni ju, för att icke
tvinga mig att använda våld?
— Ja, jag skall följa med er.
Då detta svar guafs, märkte Baroni i den
olycklige ädlingens ansigte ett uttryck, som
tydligt sade, att något annat motiv än fruk-
tan förestafvade detsamma. Den sluge iuden
insåg, att det icke var blott för att undvika
ett uppträde så mycken medgörlighet visades.
— Det måste ske så, sade Cecil sakta till sin
vän. Denne man har rätten på sin sida, så
vidt han sjelf vet. Han handlar, såsom hang
öfvertygelse bjuder honom. Vi kunna inte