RU
— Mylord, yttrade han saktmodigt, ni ha;
kallat mig med många epiteter och öfverhopa
mig med hotelser af hvarjehanda slag, sedar
jag inträdde i detta rum. Det är inte väl
betänkt att så uppföra sig mot en man, son
känner lagen. Emellertid vill jag vara öfver
seende, emedan jag väl förstår att en menni
ska, hvilken är upprörd såsom ni, lätteliger
förgår sig. Hvad senare delen af ert yitran
de vidkommer, så måste ni tillåta mig säga
att den vrede, hvarom hvarje ord bär vittne
svårligen kan ursäkta de falska slutledninga:
och den fullkomliga obekantskap med gällande
lagar, som deruti funnit sitt uttryck. Rörde
denna sak er allena, och vore ni ensam upp
täckare af brottet, då skulle det ståi or mak:
att handla efter godtfinnande; men äfven yY
äro inblandade i saken; det är våra pennin.
gar som utbekommits genom förfalskningen,
och sålunda tillhör det oss att öppna rätte:
gången...
— Rättegången! utbrast Serafen häpen.
Han hade ännu aldrig kommit att tänka på
att detta kunde bli något annat än en fråga
mellan honom och Cecil.
Den anklagade röjde ingen öfverraskning;
det märktes, att han redan öfverskådat olyc-
kan i dess helhet; och först då han såg sin
väns ångest, spårades i hans ögon denna out.
sägliga förtviflan, som förut vid ett par till-
fällen framlyst derur. Han höll af sin vän,
UNDER SKILDA FANOB. 20.