med full försörjning 2,951 och till:älligt understödde 4,287 samt hela beloppet af fattizvårdskostnaden 140,462 rdr 88 öre. År 1870 kade dessa siffror ökats till respektive 4,019—5,882 och 226,706 rdr 47 öre. Hjonens antal hade således vuxit från 7,238 till 9,901 eller med 2,663 personer, och hvarje individ erhöll år 1870 i medeltal jemte naturapersedlar 22 rdr 90 öre i st. f. 19 rår 41 öre år 1865. Förbållandet mellan fattighjonens antal och folkmängden har a!ltjemt, ofördelaktigt förändrats. År 1870 belöpte en understödetagare på hvarje 24,0 person, hvaraf framgår att fattigvårdsbördan är särdeles tryckande. Huruvida senaste fattigvårdsförordning är egnad-att bärutinnan åstadkomma någon gyonsam förändring torde ännu vara för tidigt att fälla något omdöme.