gerning, för hvilken de äro föremål, endast
framkallar hos dem anspråk på ytterligare
välgerningar.
Cecil fästade på gossen en förebrående blick;
men det föll horom icke in att på minsta
sätt erinra sin bror om det myckna han gjort
för honom.
— Grym och brutal! Hvad är det du säger,
barn? Ingen är brutal nu för tiden... det är
alldeles aflagdt att vara brutal i våra dagar.
Men låt mig nu veta, hyad som ligger dig oti
hbjertat.
Berkeley satt helt butter med armbågarne
stödda mot bordet och betraktade det derå be-
fintliga virrvarr af cigarretter, noveller och
eau-de-cologne-flaskor; hans min röjde på en
gång trots och obeslutsamhet.
— Ja, det är snart borättadt, sade han;
jag har förlorat två hundra purd i vatt. Jag
mäste betala min skald, eller ock kan jag ej
lefya längre. Jag har inte ett öre; och jag
vat allsicke, huru jag ekail få de penningar
jag behöfver. Ipga juder viljs låna mig, eme-
dan jag ännu är omyndig. Det vore väl inte
så svårt för mig, om ej... om ej — hans
röst blef lägre, men på semma gång mera
trotsig, ty han visste att det enda som hans
fader och hans bröder bestämdt förbjudit ho-
nom var just den handling han nu ämnade
erkänna sig ha begått — om ej jag i går
lånat hundra pund af Granville Lec, när han
mötte mig på gatan. Jag lofvade återbetala