gerning, för hvilken de äro föremål, endast framkallar hos dem anspråk på ytterligare välgerningar. Cecil fästade på gossen en förebrående blick; men det föll horom icke in att på minsta sätt erinra sin bror om det myckna han gjort för honom. — Grym och brutal! Hvad är det du säger, barn? Ingen är brutal nu för tiden... det är alldeles aflagdt att vara brutal i våra dagar. Men låt mig nu veta, hyad som ligger dig oti hbjertat. Berkeley satt helt butter med armbågarne stödda mot bordet och betraktade det derå befintliga virrvarr af cigarretter, noveller och eau-de-cologne-flaskor; hans min röjde på en gång trots och obeslutsamhet. — Ja, det är snart borättadt, sade han; jag har förlorat två hundra purd i vatt. Jag mäste betala min skald, eller ock kan jag ej lefya längre. Jag har inte ett öre; och jag vat allsicke, huru jag ekail få de penningar jag behöfver. Ipga juder viljs låna mig, emedan jag ännu är omyndig. Det vore väl inte så svårt för mig, om ej... om ej — hans röst blef lägre, men på semma gång mera trotsig, ty han visste att det enda som hans fader och hans bröder bestämdt förbjudit honom var just den handling han nu ämnade erkänna sig ha begått — om ej jag i går lånat hundra pund af Granville Lec, när han mötte mig på gatan. Jag lofvade återbetala