jag spetsade öronen, när hon lutade sig inill
sin moder; ty jag ville höra de poetiska o:d,
denna undersköna mun skulle framhviska. Nå,
hvad var det hon sade? Jo, hör sjelf och döm:
Mamma, jag är så fasligt hungrig; jag skulle
kunna äta upp en hel kyckling. Suckarne, leen-
det, rodnaden — allt detta gällde icke mig,
utan de aptitliga rätter, som just pu fram-
dukades. Tilusionen skingrades ögonblickligen.
En flicka, som jag velat fria till, hade icgo
sinne för annat än stek och såser!... Sedan
den dagen har jag aldrig tänkt på att gifta
mig.
Serafon skrattade godt åt berättelsen och
frågade derefter, hvad det blifvit af dess
bjeltinna.
— Hon gifte sig med en skotsk patron och
finns nu ej längre inom den civiliserade verl-
den; ty efter hvad jag hört, är hon bosatt
någonstädes på Hebriderna... -
Samma dag, då detta samtal egde rum, di-
nerade Bertie, Serafen och några andra offi-
cerare å Richmond, Som vanligt, då dessa
herrar voro ute för att roa sig, tog nöjet ej
slut förrän sent på qvällen. De besökte åt-
skilliga förlustelseställen, och på ett af dessa
inträffade af en händelse, att Cecil kom att
öppna dörren till ett för slutna sällskapert
afsedt sidorum.
Till sin öfverraskning varseblef han här
elille Berk sittande vid ett spelbord tillsam-