Utmärkta samtidas omdömen om Gustaf Ill. IE. Grefve C. J. Ekeblads) skildring af Gustaf ITIL Konung Gustaf III var af medelmåttig statur, mera liten) än lång, dess ansigtes drag voro vackra och ägde mycken likhet med ko. nung Fredrich den II af Preussen; dess panna var på vänstra sidan nedertryckt, så at ansig tet derigenom var snedt, men utan at miskläda hozrom. Han hade stora, mörkblå ögon, skarpa och igenom trängande; en vacker näsa; mun nen något stor samt fula tänder; nästan intet skägg, så at han sällan på 8 dagar behöfde raka sig; något fetlagd. Dess krops gestalt var i så måtto besynnerlig, som hans lär och ben och fötter mera liknade fruntimmers växt än en mans person, Hans gång var ovanlig, emedan han släpade det högra benet; hans fötter voro ogement små. Dess smak för pragt gjorde honom ganska rechercherad i sin parure, så at vid dess toilette var mycket at i agt taga, och i allmänhet klädde han sig ej i likhet med andra, samt älskade i vissa dhelar deraf at utmärka sig med någon besynnerlig smak, Få menniskor ha ägt den gåfvan at på et mer smickrande sätt tiltala den som han ville vinna, utforska en hvars caractaire, samt begagna sig deraf til befrämjande af sina afsigter. Hang egenkärlek dominerade öfver alt, för den var iogenting heligt, och til det ändamålet skulle alt bidraga, Han förstod mästerligen at gifva sina göromål den färg han ville och trodde vara lämpeligast. Få printsar hafva drifvit dissimulation längre än han; ty ofia kunde den vara säkrast om hans verkeliga estime, som han minst nådigt emot tog; och den åter vara litet heller intet i dess nåd, som han på et utmärkt sätt accueillerade. Häraf upkom at han ej hade någon värkelig vän; alle voro af honom misstrodde och misstrodde honom åter. Alla dess göromål, så väl de vigtigaste som de simplaste bagateller, skulle ailtid insvepas i ovisshet, så at aldrig med full säkerhet man kunde vara förvissad om hans värkeliga intention. Detta förhållande försatte alla dem som omgaf honom i den nödvändighet att jämt combinera det minsta ord, den minsta anledniog, och altid vara stadde mellan hopp och fruktan. Han ansåg denna politique nyttig i tvänne afseenden; 1:0 för at der igenom ej kunna utgrundas; 2:o för at altid hålla folk i den nödvändighet at hafva honom af nöden, och under den tiden de åstundade något af honom, som befordrade deras afsigter, vara så mycket mer beredvillige at efcerkomma hans. Hans minne var sälsynt, så at han ifrån sina spädaste år kunde draga sig til minnes så väl de mäst obetydeliga händelser, som de vigtigaste. Historien var hans hufvudstudium, hvilken han kände i hög grad, särdeles den Svenska och Fransyska; men der cmot platt intet af hvad lagar och författningar samt iorikes hushållningen beträffar. Han ansåg verkeligen såsom en ting af föga värde rikshushällningen, hvilken endast borde handhafvas af der til preponerade ministrar, men deremot slla politiska ämnen ansåg han såsom föremål för en regents hela uppmärksamhet; hvar utaf och under haos regering har händt så många revolutioner, och riket jemt blifvit kastat i partier och vidlyftigheter. Hågen at se sig räknad ibland de betydande magter i Europa och upbringa Sveriges anseende hos utlänningen til det det varit under förra regenter var hans högsta åtrå; men som han aldrig ville jämka sina begär efter sina tilgångar, så måste riket nödvändigt kastas i en penninge skuld utur hvilken det svårligen lärer kunna reda sig. Hans hieltar voro Gustav Adolph och Ludvig den XIV. Den sed nare i synnerhet hade företrädet; bans håf var en imitation af Versailles, så at ofta vid igenom läsandet af St. Simons memoirer öfver Ludvig XIV:s håf, fant man tydeligen igen lefnassättet vid Gustaf d. IIi:s, fast med den skilnad som nödvändigt måste vara emellan den förres och den sednares tilgångar. Men som hans inbilningskraft var ganska stor och nästan öfverdrifven, så var det ej utan at han vid många tilfällen tyckte sig vara omgifven med samma pragt som Ludvig den XIV, och törmente att utlänningar och Sven) Grefve Claes Ekebla1 till Stola, generalmajor, landshifding, serafimerriddare. Ekeblad tog af reked fran öfverstekammu.rjunkarebefattningen vid konungens hof när denne hade gjort sin andra statskupp 1789. Handskriften till denna skildring förvaras i kungl. biblioteket, Ofvanstäende utdrag är hemtadt ur en i fjol utgifven broschyr: Gustaf III och. hans Gunetlingar, hvilken kan köpas i