Utmärkta samtidas omdömen om
Gustaf Ill.
IE.
Grefve C. J. Ekeblads) skildring af Gustaf ITIL
Konung Gustaf III var af medelmåttig sta-
tur, mera liten) än lång, dess ansigtes drag
voro vackra och ägde mycken likhet med ko.
nung Fredrich den II af Preussen; dess panna
var på vänstra sidan nedertryckt, så at ansig
tet derigenom var snedt, men utan at miskläda
hozrom. Han hade stora, mörkblå ögon, skarpa
och igenom trängande; en vacker näsa; mun
nen något stor samt fula tänder; nästan intet
skägg, så at han sällan på 8 dagar behöfde
raka sig; något fetlagd. Dess krops gestalt
var i så måtto besynnerlig, som hans lär och
ben och fötter mera liknade fruntimmers växt
än en mans person, Hans gång var ovanlig,
emedan han släpade det högra benet; hans
fötter voro ogement små. Dess smak för pragt
gjorde honom ganska rechercherad i sin parure,
så at vid dess toilette var mycket at i agt
taga, och i allmänhet klädde han sig ej i lik-
het med andra, samt älskade i vissa dhelar
deraf at utmärka sig med någon besynnerlig
smak, Få menniskor ha ägt den gåfvan at på
et mer smickrande sätt tiltala den som han
ville vinna, utforska en hvars caractaire, samt
begagna sig deraf til befrämjande af sina af-
sigter. Hang egenkärlek dominerade öfver alt,
för den var iogenting heligt, och til det ända-
målet skulle alt bidraga, Han förstod mäster-
ligen at gifva sina göromål den färg han ville
och trodde vara lämpeligast. Få printsar hafva
drifvit dissimulation längre än han; ty ofia
kunde den vara säkrast om hans verkeliga
estime, som han minst nådigt emot tog; och
den åter vara litet heller intet i dess nåd,
som han på et utmärkt sätt accueillerade.
Häraf upkom at han ej hade någon värkelig
vän; alle voro af honom misstrodde och miss-
trodde honom åter. Alla dess göromål, så
väl de vigtigaste som de simplaste bagateller,
skulle ailtid insvepas i ovisshet, så at aldrig
med full säkerhet man kunde vara förvissad
om hans värkeliga intention. Detta förhållande
försatte alla dem som omgaf honom i den nöd-
vändighet att jämt combinera det minsta ord,
den minsta anledniog, och altid vara stadde
mellan hopp och fruktan. Han ansåg denna
politique nyttig i tvänne afseenden; 1:0 för at
der igenom ej kunna utgrundas; 2:o för at
altid hålla folk i den nödvändighet at hafva
honom af nöden, och under den tiden de åstun-
dade något af honom, som befordrade deras
afsigter, vara så mycket mer beredvillige at
efcerkomma hans.
Hans minne var sälsynt, så at han ifrån
sina spädaste år kunde draga sig til minnes
så väl de mäst obetydeliga händelser, som
de vigtigaste. Historien var hans hufvud-
studium, hvilken han kände i hög grad, sär-
deles den Svenska och Fransyska; men der
cmot platt intet af hvad lagar och författ-
ningar samt iorikes hushållningen beträffar.
Han ansåg verkeligen såsom en ting af föga
värde rikshushällningen, hvilken endast borde
handhafvas af der til preponerade ministrar,
men deremot slla politiska ämnen ansåg han
såsom föremål för en regents hela uppmärk-
samhet; hvar utaf och under haos regering
har händt så många revolutioner, och riket
jemt blifvit kastat i partier och vidlyftigheter.
Hågen at se sig räknad ibland de betydande
magter i Europa och upbringa Sveriges an-
seende hos utlänningen til det det varit under
förra regenter var hans högsta åtrå; men som
han aldrig ville jämka sina begär efter sina
tilgångar, så måste riket nödvändigt kastas i
en penninge skuld utur hvilken det svårligen
lärer kunna reda sig. Hans hieltar voro Gu-
stav Adolph och Ludvig den XIV. Den sed
nare i synnerhet hade företrädet; bans håf
var en imitation af Versailles, så at ofta vid
igenom läsandet af St. Simons memoirer öf-
ver Ludvig XIV:s håf, fant man tydeligen
igen lefnassättet vid Gustaf d. IIi:s, fast med
den skilnad som nödvändigt måste vara emel-
lan den förres och den sednares tilgångar.
Men som hans inbilningskraft var ganska stor
och nästan öfverdrifven, så var det ej utan
at han vid många tilfällen tyckte sig vara om-
gifven med samma pragt som Ludvig den
XIV, och törmente att utlänningar och Sven-
) Grefve Claes Ekebla1 till Stola, generalmajor,
landshifding, serafimerriddare. Ekeblad tog af
reked fran öfverstekammu.rjunkarebefattningen vid
konungens hof när denne hade gjort sin andra
statskupp 1789. Handskriften till denna skildring
förvaras i kungl. biblioteket, Ofvanstäende utdrag
är hemtadt ur en i fjol utgifven broschyr: Gustaf
III och. hans Gunetlingar, hvilken kan köpas i