so LU
— Inte dansat! afbröt hon honom; nu vet
jeg hvarför ni ser så allvarsam ut. Ni får
lof att dansa!
Assessorn kunde ej afhålla gig från att le
åt det täcka barnets liflighet. Laura gladde
sig häråt och återkom till sin första fråga:
— Rödt eller blått eller hvitt?
— Nå, så tag blott då, Bevarade han och
guckade igen.
— Välan, blått är min färg, emedan min
käre gamle vän vill ha det så, sade hon och
neg djupt, hvarefter hon dansade ut ur rum-
met.
— En gammal natr är jeg verkligen, 1J
jag låter oupphörligt fånga mig på nytt, mum-
Jade den unge mannen. När skall jag då en
gång bli förnuftig?