so LU — Inte dansat! afbröt hon honom; nu vet jeg hvarför ni ser så allvarsam ut. Ni får lof att dansa! Assessorn kunde ej afhålla gig från att le åt det täcka barnets liflighet. Laura gladde sig häråt och återkom till sin första fråga: — Rödt eller blått eller hvitt? — Nå, så tag blott då, Bevarade han och guckade igen. — Välan, blått är min färg, emedan min käre gamle vän vill ha det så, sade hon och neg djupt, hvarefter hon dansade ut ur rummet. — En gammal natr är jeg verkligen, 1J jag låter oupphörligt fånga mig på nytt, mumJade den unge mannen. När skall jag då en gång bli förnuftig?