BH PAVVAA IVAN AVA BYNS ÖTODVE MIIVA midsommar. Egendomsbandel, Den i ett föregående nummer omtalade försäljningen af egendomen Rosendala vid Husqvarna lärer, enligt hvad man berättat Jönköpings-bladet, icke hafva kommit till stånd, enär-egaren, nämdemannen J. Johannesson, strax innan den definitiva handeln skulle uppgöras slog han den ur hågen och beslöt att ännu någon tid blifva vid sin egendom, något hvarom tidningens sagesman var okunnig, då notisen nedskrefs. Eimmerlås. I fredags åtta dagar inträffade vid Forshagafallet i Klarelfven, etpar mil ofvan Karlstad, ea på detta ställe fört ut okänd tilldragelse, bestående i att det från Elfdalen nedkommande sågtimret på nämda ställe s. m. k. låst sig, så att vattenkommunikationen var helt och hållet stängd och man kunde med största trygghet gå öfver densamma, Först i onsdags lyckades det efter ansträngande och riskabelt arbete få detta timmerlås uppbrut2t, hvilket lärer ha innehållit öfver 30,000 tolfter sågtimmer. En drake bar nyligen uppenbarat sig i Hessleby socken. Hvad nytt? berättar derom följande: Ehuru vi sägas lefva i en upplyst tid, är bland allmänheten tron på drakar och faseliga ormar, som rutva på fördolda skatter, ännu icke utdöd. Helt nyligen har torparen Jonas i Tufvebolet af Hessleby s:n sett ett dylikt viduader, då han, å det nära intill hans bostad belägna sg. k. Jernberget var sysselsatt med fällande af skog. Draken, som han uppgaf låg i en bergskrefva, var rödbrun till färgen samt hade hufvud och ögon stora som en katt, vingar och man å nacken, den han höll 123 aln högt öfver berget. Mannen blef hiskeligt rädd och tog till harvärjan, lemnande såväl handskar som riskhacka på stället; men då häpenheten efter hemkomsten något lagt sig, omtalade han för andra 3in syn, hvarefter undersökning gjordes å stället, men fanns då hvarken drake eller skatt. Som man. sedermera fått veta, har en uf haft sitt tillhåll på berget, och förmodligen var det denna fjädervingade fågel som fick spela rolen af drake, mm— rs Ännu ett bref från Livingstone till Newyork Haralds förre utgifvare, Bennet, meddelas nu i de . engelska tidningarne, Brefvet är märkligt derför, att det innehåller särdeles fördelaktiga skildringar af negerfolken i det inre Afrika, hvilka vida skilja sig från de olyckliga, genom elafveriet vanartade afrikanska kustfolken. Negerfoiken i det inre äro enligt Livingstone menniskor af skönt och ädelt utseende. Livingstone var tillfälligtvis närvarande, då alla höfdingar, som lyda under storhöfdingen Insama (i landet vester om södra ändan af Tanganyikasjön), voro samlade för att sluta fred med araberna, och han försäkrar, att han ingenstädes i London eller Paris sett mer ädelt formade hufvuden och mer intelligenta ansigten. Insama sjelf liknar på förvånande sätt de gamla assyrier, som man ser afbildade i Ninives ruiner. Qvinnornai Cazembe äro icke svarta, utan ljusbruna och skildras af Livingstone som verkliga skönheter ; skada blott, att de vanställa sig genom att spetsa sina tänder och borra ett hål genom näsbrosket. Dessa negrer äro tillika tappra, hederliga och vänligt sinnade menniskor. Märkvärdigt under sådana omständigheter är, att negerfolket i Manyema icke utar skäl anklagas för att äta menniskokött. Under en resa i deras land var det dock för Livingstone ytterst svårt att få detta påstående besannadt. Han såg-dem aldrig förtära menniskokött, och när de en gång för hans tjenare påstått, att de slagtat och ätit en menniska, befanns vid närmare undersökning den slagtade ha varit en gorilla. Deras land erbjuder dem de rikligaste mnäringsmedel äfven af köttföda, och när de dertill sjelfva förklara, att menniskokött ej är smakligt utan saltaktigt och vida eämre än geteller svinkött samt att de efter dess förtärande städse drömma om den döde, så är det desto mer öfverraskande att ett slikt bruk, om än i ringa mån, kan förefinnas hos ett folk, hvilket Livingstone skildrar som älskvärdt och högt begåfvadt.