BH PAVVAA IVAN AVA BYNS ÖTODVE MIIVA
midsommar.
Egendomsbandel, Den i ett föregå-
ende nummer omtalade försäljningen af egendo-
men Rosendala vid Husqvarna lärer, enligt hvad
man berättat Jönköpings-bladet, icke hafva kom-
mit till stånd, enär-egaren, nämdemannen J. Jo-
hannesson, strax innan den definitiva handeln
skulle uppgöras slog han den ur hågen och beslöt
att ännu någon tid blifva vid sin egendom, något
hvarom tidningens sagesman var okunnig, då no-
tisen nedskrefs.
Eimmerlås. I fredags åtta dagar in-
träffade vid Forshagafallet i Klarelfven, et-
par mil ofvan Karlstad, ea på detta ställe fört
ut okänd tilldragelse, bestående i att det från
Elfdalen nedkommande sågtimret på nämda
ställe s. m. k. låst sig, så att vattenkom-
munikationen var helt och hållet stängd och
man kunde med största trygghet gå öfver den-
samma, Först i onsdags lyckades det efter
ansträngande och riskabelt arbete få detta
timmerlås uppbrut2t, hvilket lärer ha inne-
hållit öfver 30,000 tolfter sågtimmer.
En drake bar nyligen uppenbarat sig i
Hessleby socken. Hvad nytt? berättar derom
följande:
Ehuru vi sägas lefva i en upplyst tid, är
bland allmänheten tron på drakar och faseliga
ormar, som rutva på fördolda skatter, ännu
icke utdöd. Helt nyligen har torparen Jonas
i Tufvebolet af Hessleby s:n sett ett dylikt
viduader, då han, å det nära intill hans bostad
belägna sg. k. Jernberget var sysselsatt med
fällande af skog. Draken, som han upp-
gaf låg i en bergskrefva, var rödbrun till fär-
gen samt hade hufvud och ögon stora som en
katt, vingar och man å nacken, den han höll
123 aln högt öfver berget. Mannen blef hi-
skeligt rädd och tog till harvärjan, lemnande
såväl handskar som riskhacka på stället; men
då häpenheten efter hemkomsten något lagt
sig, omtalade han för andra 3in syn, hvarefter
undersökning gjordes å stället, men fanns då
hvarken drake eller skatt. Som man. seder-
mera fått veta, har en uf haft sitt tillhåll på
berget, och förmodligen var det denna fjäder-
vingade fågel som fick spela rolen af drake,
mm— rs
Ännu ett bref från Living-
stone till Newyork Haralds förre utgif-
vare, Bennet, meddelas nu i de . engelska
tidningarne, Brefvet är märkligt derför, att
det innehåller särdeles fördelaktiga skildrin-
gar af negerfolken i det inre Afrika, hvilka
vida skilja sig från de olyckliga, genom
elafveriet vanartade afrikanska kustfolken.
Negerfoiken i det inre äro enligt Livingstone
menniskor af skönt och ädelt utseende. Living-
stone var tillfälligtvis närvarande, då alla höf-
dingar, som lyda under storhöfdingen Insama
(i landet vester om södra ändan af Tanga-
nyikasjön), voro samlade för att sluta fred
med araberna, och han försäkrar, att han
ingenstädes i London eller Paris sett mer
ädelt formade hufvuden och mer intelligenta
ansigten. Insama sjelf liknar på förvånande
sätt de gamla assyrier, som man ser afbil-
dade i Ninives ruiner. Qvinnornai Cazembe
äro icke svarta, utan ljusbruna och skildras
af Livingstone som verkliga skönheter ; skada
blott, att de vanställa sig genom att spetsa
sina tänder och borra ett hål genom näs-
brosket. Dessa negrer äro tillika tappra,
hederliga och vänligt sinnade menniskor.
Märkvärdigt under sådana omständigheter är,
att negerfolket i Manyema icke utar skäl
anklagas för att äta menniskokött. Under
en resa i deras land var det dock för Li-
vingstone ytterst svårt att få detta påstå-
ende besannadt. Han såg-dem aldrig för-
tära menniskokött, och när de en gång för
hans tjenare påstått, att de slagtat och ätit
en menniska, befanns vid närmare undersök-
ning den slagtade ha varit en gorilla. Deras
land erbjuder dem de rikligaste mnäringsme-
del äfven af köttföda, och när de dertill
sjelfva förklara, att menniskokött ej är smak-
ligt utan saltaktigt och vida eämre än get- eller
svinkött samt att de efter dess förtärande
städse drömma om den döde, så är det
desto mer öfverraskande att ett slikt bruk,
om än i ringa mån, kan förefinnas hos ett
folk, hvilket Livingstone skildrar som älsk-
värdt och högt begåfvadt.