igen förorsakade honom em häftig skakning
och nästan betog honom allt hans mod. Han
blef nemligen varse herr Wood, som stod
med bedröfvad uppsyn på yttersta kanten
af en upphöjning och viftade åt honom med
handen.
Jack reste sig i ögenblicket upp från sia
plats, och emedan hans väktare betraktade
denna rörelse som ett försök att fly, drogo
flere af dem sina värjor och befallde honom
att sätta sig igen, men Jack gaf ingen akt
derpå; hans blick var fästad på hans gamla
välgörare.
— Gud i himmelen välsigne er, olycklige
gosse! ropade Wood oseh brast i tårar; Gud
välsigne er!
Jack sträckte ut handen emot honom och
såg sig ängsligt omkring efter Thames, men
denne kunde ingenstädes upptäckas. Ittstygn
gick härvid igenom Jacke hjerta, och han
skulle velat gifva en hel vorld, om han egt
den, för att ännu en gång få se sin barn-
domsvän, men hans önskan i detta afseende
var fåfäng, och nu bemödande sig att bann-
lysa hvarje jordisk tanke, vände ham sig med
innerliga, uppriktiga böner till himlen.
Medan detta tilldrog sig, hade Jonathan
ridit tillbaka till Marvel, för att underrätta
honom att allt var i ordning och gifva honom
sina sista förhållningsorder.