såg ingenting annat än rykande bålar och
tömda glas. Marvel, som hade blifvit något
förvirrad genom det som händt. honom vid
Holborn, satt stilla på sin plats, men stoppade
helt-obesväradt sin pipa och började röka.
En grupp vid värdshusporten ådrog sig
Jacks uppmärksamhet; han såg deribland
Kneebone; Van Galgebrok, Baptist Kettleby
och flere af sina gamla bekantskaper; — alla
helsade honom bjertligt.- Der stod äfven den
hederlige grofsmeden, som hade tagit af honom
hans fjettrar i Tottenham.
— Ber ni, jag är här! yttrade smeden.
— Jag ser det, svarade Jack.
I detta ögonblick kom värden på Kronan,
en reslig jovialisk man med ett hvitt för-
kläde framför sig, utifrån värdshuset, bärande
en stor pokal af trä, eom var fylld till bräd-
den med öl; och bjöd den åt Jack, som ge.
nast steg upp för att emottaga den, Höjande
pokalen i sin högra hand, såg Jack upp till
fruntimmerna på balkongen och utbad sig att
få dricka deras skål: Derefter vände han sig
till Kneebone och de öfriga, hvilkas händer
voro sträckta emot honom, och satte pokalen
till sina läppar. Just då han var i begrepp
att tömma den, mötte han Jonathans basilisk-
ögon och hejdade sig.
— Jag lemnar pokalen för Jonathan Wilds