Korrespondens från Varberg.
Den 1 augusti.
Alldenstund eder förre brefskrifvare tyc-
kes hafva bortdunstat i värmen, eller totalt
förtagit sig vid släckningen af den utaf ho-
nom så utförligt beskrifna fåstningsbranden,
så skall jag fortsätta korrespondensen och
göra den så lifvad som kan begäras i 40
graders dödandet värme. — Just den öf-
verallt rådande starka värmen förorsakar,
att alla badorter på vestra kusten iår snart
sagdt äro öfverbefolkade af badgäster, som
sökt sin tillflykt till hafskusten med dess
svalkande vindar. Marstrand och de öfrige
öarne i skärgården äro värst utsatta, ty der
börjar uppstå hungersnöd. Jag och många
med mig ha flytt från ö-regionen till följd
af den hotande nöden och de höga priserna
på allting utom — på vatten. Här deremot
märkes ingen öfverbefolkning; tillförseln af
landtmannaprodukter är riklig, så att man
här kan lefva billigare än på andra bador-
ter. Det är väl ock hufvudsakligen detta, som
uppehåller denna badorts anseende, ty bad-
husdirektionen tyckes numera ej göra myc-
ket för saken. Sjelfva badhusen äro bland
de förträffligaste, men vägen dit ned är be-
gvärlig, och ingenting göres för dess förbätt-
rande. Skräpiga sjöbodar pryda ena sidan
af vägen och ett träsk begränsar den an-
dra. Visserligen finnes en biväg genom en
g. k. Oskuldspark ; men ingången dertill är
så trång att en massivare corpus knappt
kan tränga sig fram mellan ledstängerna på
bron, som leder dit in; utgången förer ge-
nom ett prång mellan två sjöbodar, hvilket
prång prålar af osnygghet. Men har man
väl nedkommit till badhusen, omsvalkas man
af behagliga hafsvindar, och täcka verandor
inbjuda till hvila. — Brunnshuset med socie-
tetssalong är beläget uppe i sjelfva staden.
Åt sjösidan är denna byggnad prydlig och
omgifven af skuggrika allter; men åt andra
sidan liknar byggnaden ett gammalt lasarett
med skröpliga trappuppgångar. Vid inträ-
det från detta håll mötes man af en han-
delsdisk, afsedd för serveringen af artificiella
vatten. Vid soarger och andra festliga till-
ställningar utgör denna diskförsedda försal
det enda rum, som kan upplåtas åt herrarne
till samtals- och kapprum.
Det vore en smal sak att i den dystraste
delen af brunnsparken uppbygga ett särskildt
brunnshus med serveringslokal, så att det
nuvarande apparatrummet samt den till ser-
veripgsrum nu begagnade försalen kunde in-
redas till societetsrum, och då kunde Var-
bergs societetslokal i prydlighet och beqväm-
lighet täfla med den i Marstrand. Badhuset
med brunnsinrättningen i Varberg lärer egas
af staden, så att den tillsatta, ej aflönade
badhusdirektionen förmodligen icke eger makt
att vidtaga några genomgående och kost-
sammare förändringar. Allt sådant beror
väl på herrar stadsfullmäktige, och desse
hylla nog här som annorstädes den gyllene
regeln all möjlig sparsamhet bör iakttagas.
Men jag fruktar att snål spar tills hin tar
hela badinrättningen, hvilket dock vore synd,
ty stora omkostnader hafva gjorts vid sjelfva
badhusens uppförande. Anläggniagskostna-
den lär uppgå till ett par hundratusen rdr.
Under första badterminen, som slutade den
15 juli, lär här hafva varit klent bestäldt
med societetsnöjena, ity att ingen regements-
musik kunde anskaffas och inga baler och
utflykter anordnas, hvadan flertalet badgä-
ster ej brydde sig om betala en hög socie-
tetsafgift för nöjet att hafva tråkigt. Orätt
är att fordra societetsafgift, då inga nöjen
kunna beredas.
Sedan min hitkomst har dock icke varit
brist på offentliga nöjen. Michaeli har sjun-
git i kyrkan; Fredriksson och Behrens hafva
uppträdt i brunnssalongen. Direktör Stolpehar
gifvit en förträfflig kyrkokonsert, Fröbergska
teatersällskapet har gifvit flera lyckade repre-
gentationer i en dålig lokal irådhuset. Detta
sällskap lär nu vara i upplösningstillstånd,
ty några af de manliga sujetterna hafva
jort strike, emedan de hållas för strängt
i tukt af direktören, som mottagit den un-
Fo Lulå8n Ah haft oh fadarliv värd