Midt emellan de begge fångvaktarne, som
hade vecklat sina armar omkring hans, fram-
fördes Jack Sheppard till kärran. Han såg
rundt omkring gig; och då han hörde det döf-
vande sorlet — då han kände inflytelsen af
dessa tusentals ögor, som voro fästade på ho-
nom — då han lyssnade till de ständigt för-
nyade hurraropen — försvunno alla hans far-
hågor och hans ängslan, om han hade någon
sådan; och det förekom honom Snarare, som
han gick att fra en triumf än att lida en van-
hederlig död.
Jack hade ej förr intagit sin plats på kär-
ran, än fångpredikanten uppsteg dit efter ho-
nom och; sättande sig vid hans gida, begynte
läsa högt ur den medhafda bönboken. Jack
var dock vid detta tillfälle för mycket upp-
rörd af det som föregick omkring honom för
att kunna gifva synnerlig uppmärksamhet åt
den goda mannens förställningar. Han var
förlorad i en hvirfvel af stormando känslor,
Tåget satte sig nu långsamt irörelse. Häst-
gardisterne svängde omkring och röjde väg;
fotgardisterne slöto sig tätt omkring kärran.
Derefter kommo -sheriffernas spjutbeväpnade
män, gom gingo fyra och fyra i bredd, samt
glutligen en lång rad konstaplar, som lika-
ledes gingo fyra och fyra.
Processionen hade just kommit i marsch-
JAOK BHEPPARD, 91.