TRETTIONDEFÖRFTA KAPITLET. Processionen till Tyburn. Det var gifvet, att dessa våldsamma uppträdanden skulle förnimmas äfven:i det inre af fängelset, och skenet af eldslågorna upplyste verkligen ganska starkt det rum, i hvilket Jack Sheppard var innesluten. Han tillbragte således natten före sin afrättning i det mest. oroliga tillstånd, och-svårigheten af hans ställning minskades icke ge. nom Jonathans Wilds närvaro, som, då ban blef fördrifyen från taket genom pöbelns stenkastniog, begaf sig till mellersta Stenhäktet i det mest ursinniga lynne, för att uttömma sin vrede på fången, hvilken. han ansåg: för egentliga. orsaken till den olycka, som drabbat honom, . Till en sådan höjd var hans raseri stegradt, att om icke de två, fångknektarnes närvaro hade hållit honom tillbaka, skulle han kanhända gått rättvisan i förväg och sjelf burit våldsam hand på sitt offer. Efter att hafva gifvit luft åt sitt raseri på det vildaste och utfarit i de förfärligaste för: bannelser, lemnade ändtligen Jonathan fången i fred och begaf sig till en annaw del af fängelset, der han tillbragte natten under öfverläggningar med guvernören angående bästa sättet att med säkerhet transportera fången