TRETTIONDEFÖRFTA KAPITLET.
Processionen till Tyburn.
Det var gifvet, att dessa våldsamma upp-
trädanden skulle förnimmas äfven:i det inre
af fängelset, och skenet af eldslågorna upp-
lyste verkligen ganska starkt det rum, i hvil-
ket Jack Sheppard var innesluten.
Han tillbragte således natten före sin af-
rättning i det mest. oroliga tillstånd, och-svå-
righeten af hans ställning minskades icke ge.
nom Jonathans Wilds närvaro, som, då ban
blef fördrifyen från taket genom pöbelns sten-
kastniog, begaf sig till mellersta Stenhäktet
i det mest ursinniga lynne, för att uttömma
sin vrede på fången, hvilken. han ansåg: för
egentliga. orsaken till den olycka, som drabbat
honom, . Till en sådan höjd var hans raseri
stegradt, att om icke de två, fångknektarnes
närvaro hade hållit honom tillbaka, skulle han
kanhända gått rättvisan i förväg och sjelf
burit våldsam hand på sitt offer.
Efter att hafva gifvit luft åt sitt raseri på
det vildaste och utfarit i de förfärligaste för:
bannelser, lemnade ändtligen Jonathan fången
i fred och begaf sig till en annaw del af fän-
gelset, der han tillbragte natten under öfver-
läggningar med guvernören angående bästa
sättet att med säkerhet transportera fången