svenskä; men skall gifta sig med en frans-
nan; jäkåstade en mängd blomsterkransar,
deribland en med jettedimensioner, hopbun-
den med trefärgade band. Sångerskan sam-
lade hop blommerna och publiken ropade
Churrah och bravoö så män trodde att
mirarne i Drury-Lanes galong skulle ramla.
Denna representation, gifven till förmån
för en diva på modet, hvilken två dagar
derefter skulls inträda i det äkta ståndet,
äde till teatern lockat en den talrikaste
publik, klädd i baltoalett: svarta kläder och
ljusa klädningar, sådana som brukas af tea-
terpubliken ur high life. Vagnarne stängde
vägen framför teatern redan en timme förut
6R ördnandet af deras framkörande, för-
svårad genom den korsväg som bildas af
Bow-street, Russel-street och Wellington-
street, kostade polisen mycket besvär. Ur
dessa vagnar stego damer med skuldrorna
till hälften lolda af guldfransade balkappor
och herrar med de oundvikliga hvita hals-
dukarne samt i knapphålen hela buskager
af friska blommor, Flera af dossa ladies
och misser trippade i hvita sidenbottiner
genom den svarta gyttjan på Londons gator.
En flod af menniskor trängdes mot amfi-
teatern, den enda plats i salongen dit man
kunde erhålla inträde utan att vara svart-
klädd. Bleka qvinnor och magra pojkar
sprungo kors och tvers, utbjudande och säl-
jande libretton till Faust, hvilken opera, på
italienska, man denns afton spelade. Capoul
sjöng Fausts parti och fröken Nilsson Mar-
garethas.
Anblieken af Drury-Lanes salong, full af
mousselins- och sidentoaletter, är i sanning
förtrollande. Alla loger äro prydda med
ornamenter i guld; logerna äro skiljda från
hvarandra, liksom boxes på en engelsk
restauration eller spiltorna i ett stall, samt
ornerade med draperier af gul satin, hvilket
emellertid något stötte ögat vid öfverblicken
af det praktfulla hela. De röda väggarne
i våra teatersalonger äro mera harmoniska
för ögat. s
Hola uppförandet af Faust blef för fröken
Nilsson en fullständig hyllning. Man inro-
pade henne efter hvarje akt, mån öfveröste
henne med blommor, förkrossade henne med
buketter, bombarderade henne med kransar:
Hvilken syrsell.. Och hvad en gvinna måtte
vara stolt, lycklig, berusad vid en sådan
entusiasm, tycker man, Ingalunda dock, att
döma af fröken Nilsson. Sångerskan mottog
alla dessa bevis på, huru hyllad hon Som
artist var, på ett sätt som om alla dessa
oräkneliga menniskor helt enkelt gjort något
som de -voro : skyldiga henne. Hon tycktes
anse sig bevisa on nåd, när hon helsade
denna publik, hvilken klappade i händerna,
svängde hattar och näsdukar samt sigtade
med buketter, liksom publiken vid en-tjur-
fäktning sigtar med apelsiner mot en rykt-
bar torrero. - Någön inkastade till fröken
Nilsson en- dyrbar solfjäder i en bukett.
Skådespelerskan tog upp den, betraktade den
ett ögonblick och släppte den sedan helt lik-
giltigt till golfvet samt började sjunga bal-
laden om konungen i Thule.
Fröken Nilsson syntes knappast nöjd och
belåten ens, när man, vid ridån8 fall, ned-
släppte till henne en dufva, innesluten i en
bur af blommor, eller snärt sagdt ett blom-
sterkapell. Fågeln blef rädd och flaxade
sakta med vingarne; Sångerskan smekte
honom med sin hvita hand och tryckte mot
hans. näbb sina fina rosenläppar. Man kan
tänka sig med hvilken acklamation denna
lilla episod helsades från salongen. n
Och;-jag drömde, midt under: denna van-
sinniga entusiasm, om den besynnerliga och
intagande sagan om den svenska sångerskan,
om det luftslott som med hennös ankomst
hit förverkligats: en vigsel i- Westminters
kapell, med . abbotstiftets alla kaniker sam-
lade under det götiska hvalfvet, sittande i
de vapenkrönta korbänkarne, fordom plat-
serna för Englands pärer, i skuggan af de-
rag rustningar, bland hvilka de gamla dam-
miga bätered låta sina veck falla öfver af-
komlingarnes pannor. I konstnärers lefnad
framstår ofta ett något, liknande en fösaga.
8e ji går den lilla Christine Nilsson på de
svenskå städernas gator gnidande på fiolen,
med löst hår och de stora ögonen barnsligt
stirrande i rymden. Då hon sedan i Paris
sjöng i Martha och Trollflöjten; hörde man
på det ofvannämde historien såsom man
lyssnar till en sag? Barnet upptogs af en
kapellmästare ), fick taga lektioner, kom
så till Frankrike och drömde — sade man —
om intet-annat än att få återvända till Sves
rige för att gifta sig med en ung protestan-
tisk prest, hvilken hon länge älskat.
Sådan var der roman, ljuf som en be-
rättelse af -Töpfer, hvilken man talade om
vid första uppförandet af: Hamlet på operan
2) I. sjelfva verket af vice häradshöfdingen F.
Tornerhielm, som hörde henne sjunga Neckens
olska på en marknad i Liungb et var på
ans egendom Brostorp i Halland hon profsjöng