Landsortskritik öfver Stock. holms sommarteatrar. Norrbottenskurirens utgifvare, hr P. F. Widmark, fäller i en korrespondens från hufvudstaden till sin tidning följande stränga omdöme öfver våra båda sommarteatrar: CJag har en gång besökt hvardera af sommarteatrarne och lidit, lidit! Den svenska skådebanan har aldrig varit särdeles upphöjd, men att hon skulle sjunka så lågt, hade jäg aldrig kunnat drömma om. Uselt, erbarmligt, jämmerligt är det, som spelas, och spelet -höjer sig obetydligt öfver styckena. På Alhambra gifves en sg. k. CoperabuffaX af Offenbach vid namn SSnöboll, hvari hufvudpersonen är en isbjörn, hvilken är ett slags Kung Hund öfver thronderna. Djurgårdsteatern höjer sig, hvad spel och tillgångar beträffar, vida öfver Alhambra, men man måste beklaga, att sådana skatter af skönhet och färgprakt förslösas på en operette, som Strauss Iadigo: Bland vidrigheter, åt hvilka vissa åskådare ha ogement roligt, kan nämnas, huruledes en bondfull åsnedrifvare i rusets höjdpunkt gör ett sjelfmordsförsök. och, fastän repet, hvarpå han hängt sig, blifvit afskuret, inbillar: gig vara död och i — paradiset. Hemskt, ohyggligt är det skratt, som skallar från raderna! Zigenarkapellet lät i går afton för första gången höra sig å Hasselbacken. Det består af underliga musikanter: noter känna de lika litet som de ryka bojarernas och magnaternas musikkårer gjorde det. De lära sig musikstycken efter gehör, alldeles som Blinda Calley, för 20 år sedan här i Stockholm. Men musikaliskt sinne ega de, så som de slaviska folken i allmänhet; fint öra och ett oändligt tålamod, så att de med trägen flit uppöfva sig till en i betraktande af ofvannämda förhållanden ganska märklig virtuositet och ensemble. Deras skäggiga anleten, mörka blixtrande ögon ochpittoriska. drägter intressera äfven publikens ögon, medan den lyssnar till: de halfvilda och . berusande ungerska marscherna och danserna. I går afton var lokalen ej besöktaf mer än 8—900 personer i ansende till det särdeles missgynnands vädret Nästa vackra dag blir der ganska visst flera åhörare. Åter en lufttfärd Hr Sivels bebådade ascension i Sjätteballongen Colosset egde rum i går afton oaktadt den ogynnsamma väderleken. En ganska talrik samling betalande åskådare — de uppgingo till tusental och voro derför besvärliga att räkna — hade infunnit sig i Humlegården, der ballongens fyllning under eftermiddagen pågick. Det regnade spåret ooh med korta uppehåll alltifrån kl. 5 m.. och molnen på himlan blefvo allt tätare samt sänkte sig allt närmare jorden. Bland dem som närmast omgåfvo ballongen märktes, förutom de för tilfället officierande, flere personer, som anmält sig att medfölja på den farliga färden. Men hr Sivel ville i anseende till vädret icke gå in på att taga någon passagerare med. sig; En stockholmsbo, som i vetenskapligt ändamål ämnade deltaga i luftseglingen och härom förut träffat aftal med aöronauten, blef i sista stunden förvägrad att följa med. Icke för 2500 frank tar jag någon pasSegrare med mig i dag, förklarade hr Bivel, hvilken såsom kapten å luftskeppet ansåg sig ansvarig för de personers. lif och helsa som han medtoge. Kl. ?48 höjde sig ballongen öfver åskådarnes hufvuden, hr Sivel sände publiken sin afskedshelsning, och några få sekunder derefter voro han och ballongen totalt försvunna för menniskomassans blickar. — Hvart tog ballongen vägen? frågade en gammal herre, som händelsevis i den vigtiga stunden vändt sig bort för att helt oförmärkt snusa. — Ofyvan molnen! Det bar af i sydlig riktning; några mi