Landsortskritik öfver Stock.
holms sommarteatrar. Norrbot-
tenskurirens utgifvare, hr P. F. Widmark,
fäller i en korrespondens från hufvudsta-
den till sin tidning följande stränga om-
döme öfver våra båda sommarteatrar:
CJag har en gång besökt hvardera af
sommarteatrarne och lidit, lidit! Den sven-
ska skådebanan har aldrig varit särdeles
upphöjd, men att hon skulle sjunka så lågt,
hade jäg aldrig kunnat drömma om. Uselt,
erbarmligt, jämmerligt är det, som spelas,
och spelet -höjer sig obetydligt öfver styc-
kena. På Alhambra gifves en sg. k. Cope-
rabuffaX af Offenbach vid namn SSnöboll,
hvari hufvudpersonen är en isbjörn, hvilken
är ett slags Kung Hund öfver thronderna.
Djurgårdsteatern höjer sig, hvad spel och
tillgångar beträffar, vida öfver Alhambra,
men man måste beklaga, att sådana skatter
af skönhet och färgprakt förslösas på en
operette, som Strauss Iadigo: Bland vi-
drigheter, åt hvilka vissa åskådare ha oge-
ment roligt, kan nämnas, huruledes en bond-
full åsnedrifvare i rusets höjdpunkt gör ett
sjelfmordsförsök. och, fastän repet, hvarpå
han hängt sig, blifvit afskuret, inbillar: gig
vara död och i — paradiset. Hemskt,
ohyggligt är det skratt, som skallar från
raderna!
Zigenarkapellet lät i går afton
för första gången höra sig å Hasselbacken.
Det består af underliga musikanter: noter
känna de lika litet som de ryka bojarernas
och magnaternas musikkårer gjorde det. De
lära sig musikstycken efter gehör, alldeles
som Blinda Calley, för 20 år sedan här i
Stockholm. Men musikaliskt sinne ega de,
så som de slaviska folken i allmänhet; fint
öra och ett oändligt tålamod, så att de
med trägen flit uppöfva sig till en i betrak-
tande af ofvannämda förhållanden ganska
märklig virtuositet och ensemble. Deras
skäggiga anleten, mörka blixtrande ögon
och- pittoriska. drägter intressera - äfven
publikens ögon, medan den lyssnar till:
de halfvilda och . berusande ungerska
marscherna och danserna.
I går afton var lokalen ej besöktaf mer
än 8—900 personer i ansende till det sär-
deles missgynnands vädret Nästa vackra
dag blir der ganska visst flera åhörare.
Åter en lufttfärd Hr Sivels be-
bådade ascension i Sjätteballongen Colosset
egde rum i går afton oaktadt den ogynn-
samma väderleken.
En ganska talrik samling betalande åskå-
dare — de uppgingo till tusental och voro
derför besvärliga att räkna — hade infun-
nit sig i Humlegården, der ballongens fyll-
ning under eftermiddagen pågick. Det reg-
nade spåret ooh med korta uppehåll allt-
ifrån kl. 5 m.. och molnen på himlan
blefvo allt tätare samt sänkte sig allt när-
mare jorden.
Bland dem som närmast omgåfvo ballon-
gen märktes, förutom de för tilfället offici-
erande, flere personer, som anmält sig att
medfölja på den farliga färden. Men hr
Sivel ville i anseende till vädret icke gå
in på att taga någon passagerare med. sig;
En stockholmsbo, som i vetenskapligt ända-
mål ämnade deltaga i luftseglingen och
härom förut träffat aftal med aöronauten,
blef i sista stunden förvägrad att följa med.
Icke för 2500 frank tar jag någon pas-
Segrare med mig i dag, förklarade hr Bi-
vel, hvilken såsom kapten å luftskeppet
ansåg sig ansvarig för de personers. lif och
helsa som han medtoge.
Kl. ?48 höjde sig ballongen öfver åskå-
darnes hufvuden, hr Sivel sände publiken
sin afskedshelsning, och några få sekunder
derefter voro han och ballongen totalt för-
svunna för menniskomassans blickar.
— Hvart tog ballongen vägen? frågade
en gammal herre, som händelsevis i den
vigtiga stunden vändt sig bort för att helt
oförmärkt snusa.
— Ofyvan molnen!
Det bar af i sydlig riktning; några mi-