-— 00 —
— Han dör! ropade Austin.
— Nu är jag nöjd, sade Jack. Min mor
är hämnad. För mig till Stenhäktet. Blå-
skinn är ändå en trogen vän.
Jonathans sanslösa kropp fördes till hans
eget hus, medan Jack flyttades till Stenhäktet
och fängslades på sådant sätt som Jonathan
befallt.
—A
TJUGUÅTTONDE KAPITLET.
Hvad som tilldrog sig på Dollis-hill.
— Ändtligen har detta sorgespel kommit
till sin upplösning, sade Wood, då han, efter
att ha sett den olyckliga fru Sheppards graf
igenkastad, vände sig om för att lemna kyrko-
gården. Låt oss hoppas, att, i likhet med den
qvinnan som mycket älskade, äfven hennes syn-
der äro henne förlåtna.
Utan att yttra något vidare, begaf sig Wood,
åtföljd af Thames, tillbaka till Dollis-hill, i
ett tillstånd af den djupaste smärta. Thames
gjorde icke något försök att trösta honom, ty
han var sjelf nästan likaså nedslagen. Väder-
leken harmonierade med deras känslor. Det
regnade sakta, och en tjock dimma, som om-
töcknade alla föremål, borttog den vackra ut-
sigten.
Vid sin ankomst till Dollis-hill var Wood
så svag, att han nödgades genast draga sig
tillbaka till sitt eget rum, der han tillbragte