-— 00 — — Han dör! ropade Austin. — Nu är jag nöjd, sade Jack. Min mor är hämnad. För mig till Stenhäktet. Blåskinn är ändå en trogen vän. Jonathans sanslösa kropp fördes till hans eget hus, medan Jack flyttades till Stenhäktet och fängslades på sådant sätt som Jonathan befallt. —A TJUGUÅTTONDE KAPITLET. Hvad som tilldrog sig på Dollis-hill. — Ändtligen har detta sorgespel kommit till sin upplösning, sade Wood, då han, efter att ha sett den olyckliga fru Sheppards graf igenkastad, vände sig om för att lemna kyrkogården. Låt oss hoppas, att, i likhet med den qvinnan som mycket älskade, äfven hennes synder äro henne förlåtna. Utan att yttra något vidare, begaf sig Wood, åtföljd af Thames, tillbaka till Dollis-hill, i ett tillstånd af den djupaste smärta. Thames gjorde icke något försök att trösta honom, ty han var sjelf nästan likaså nedslagen. Väderleken harmonierade med deras känslor. Det regnade sakta, och en tjock dimma, som omtöcknade alla föremål, borttog den vackra utsigten. Vid sin ankomst till Dollis-hill var Wood så svag, att han nödgades genast draga sig tillbaka till sitt eget rum, der han tillbragte