Danmarks tolfte allmänna landtbruksmöte. (Bref till Dagens Nyheter). EK, Nykjöbing, Falster, 24 juli. Det är på grund af ett år 1869 fattadt beslut, hvilket ej kunde upphäfvas, som ett allmänt landtbruksmöte i Danmark i år blifvit anordnadt i en aflägsen och oansenlig provinsstad samtidigt med den. pågående stora nordiska konstoch industriutställningen i hufvudstaden. De farhågor man hyst, att till detta möte endast föga intresse skulle kunna dragas från Köpenhamn, hvaromkring allas tanker för närvarande hvälfva sig, voro helt naturliga. Icke desto mindre, eller kanske just derför, gjordes allt hvad som kunde göras för att detta landtbruksmöte skulle öfverglänsa sina föregångare, beträffande såväl rikhaltigheten af expositionsföremål som omvexling i förhandlingarne. Bestyrelsen, hvilken hade anordnandet om hand, utvecklade en förvånande energi, och snart, och långt innan mötet öppnades, stadgades den öfvertygelsen hos allmänheten, att mötet skulle få proportioner, hvartill här i laedet förut ej visats något motstycke. Derna omständighet, äfvensom begäret att inhemta något närmare kännedom om Danmarks utseende och landtbruksförhållanden, bestämde brefskrifvaren att göra en utflykt till. Nykjöbing och öfvervara landtbruksmötets förhandlingar. Innan jag öfvergår till en redogörelse härför — den behöfver icke blifva lång, såsom sedermera skall visag — tillåter jeg mig, med den skrifklådighet, som i våra dagar angriper de flesta turister, att meddela Dagens Nyheters läBare något af det jag erfarit uuder min resa hit. j Det är möjligt att en färd genom Danmarks bördigaste provinser förefaller, ofta förayad, enformig och tröttsam; men säkert är att en svensk, som första gången gör en sådan resa, derigenom beredes ett oblandadt nöje och en angenäm öfverrasknings hela behag. Så t. ex. är resan öfver Seland från Köpenhamn till Masnedssund en resa genom en trädgård. På den 15 å 16 mil långa vägen finnes icke ett kappland obruten mark — med undantag af skogarne, hvilka, bestående uteslatande af löfträd, hufvudsakligen bok och ek, här hafva en utomordentligt yppig växtlighet och ett mycket högt värde — icke en enda sten, än mindre något berg, icke en kulle en gång, utan jordytan ligger plan som en bricka och, liksom en sådan vid kalastillfällen, öfverlastad med hvarjehanda goda gåfvor. Hen enda omvexlingen består i de mellan de olika gårdarnes egor eller mellan skiftena planterade häckarne samt herrgårdarnes allger och omgifvande boklundar, hvilka hafva en lummighet, hvarom Sveriges ekskogar knappt gifva någon föreställning. Under sådana förhållanden är det en ringa konst att vara en skicklig jordbrukare och få rikliga skördar. Det enda jordegarne ha att göra, eller åtminstone det hufvudsakliga, är att afleda vattnet, hvilket arbete på sina ställen, i följd af landets obetydliga höjd öfver hafset, icke är utan sina svårigheter. Jordens naturliga bördighet — den hvilar öfverallt på mergelbäddar — och dess lättskötthet, då den hufvudsakligen består af lätt lermylla, här och der, mest utefter kusterna,