Danmarks tolfte allmänna landt-
bruksmöte.
(Bref till Dagens Nyheter).
EK,
Nykjöbing, Falster, 24 juli.
Det är på grund af ett år 1869 fattadt
beslut, hvilket ej kunde upphäfvas, som ett
allmänt landtbruksmöte i Danmark i år blif-
vit anordnadt i en aflägsen och oansenlig
provinsstad samtidigt med den. pågående
stora nordiska konst- och industriutställnin-
gen i hufvudstaden. De farhågor man hyst,
att till detta möte endast föga intresse skulle
kunna dragas från Köpenhamn, hvaromkring
allas tanker för närvarande hvälfva sig, voro
helt naturliga. Icke desto mindre, eller
kanske just derför, gjordes allt hvad som
kunde göras för att detta landtbruksmöte
skulle öfverglänsa sina föregångare, beträf-
fande såväl rikhaltigheten af expositions-
föremål som omvexling i förhandlingarne.
Bestyrelsen, hvilken hade anordnandet om
hand, utvecklade en förvånande energi, och
snart, och långt innan mötet öppnades, stad-
gades den öfvertygelsen hos allmänheten,
att mötet skulle få proportioner, hvartill här
i laedet förut ej visats något motstycke.
Derna omständighet, äfvensom begäret att
inhemta något närmare kännedom om Dan-
marks utseende och landtbruksförhållanden,
bestämde brefskrifvaren att göra en utflykt
till. Nykjöbing och öfvervara landtbruks-
mötets förhandlingar. Innan jag öfvergår
till en redogörelse härför — den behöfver
icke blifva lång, såsom sedermera skall vi-
sag — tillåter jeg mig, med den skrifklådig-
het, som i våra dagar angriper de flesta
turister, att meddela Dagens Nyheters lä-
Bare något af det jag erfarit uuder min
resa hit. j
Det är möjligt att en färd genom Dan-
marks bördigaste provinser förefaller, ofta
förayad, enformig och tröttsam; men säkert
är att en svensk, som första gången gör en
sådan resa, derigenom beredes ett oblandadt
nöje och en angenäm öfverrasknings hela
behag. Så t. ex. är resan öfver Seland från
Köpenhamn till Masnedssund en resa genom
en trädgård. På den 15 å 16 mil långa
vägen finnes icke ett kappland obruten mark
— med undantag af skogarne, hvilka, be-
stående uteslatande af löfträd, hufvudsak-
ligen bok och ek, här hafva en utomordent-
ligt yppig växtlighet och ett mycket högt
värde — icke en enda sten, än mindre
något berg, icke en kulle en gång, utan
jordytan ligger plan som en bricka och, lik-
som en sådan vid kalastillfällen, öfverlastad
med hvarjehanda goda gåfvor. Hen enda
omvexlingen består i de mellan de olika
gårdarnes egor eller mellan skiftena plan-
terade häckarne samt herrgårdarnes allger och
omgifvande boklundar, hvilka hafva en lum-
mighet, hvarom Sveriges ekskogar knappt
gifva någon föreställning.
Under sådana förhållanden är det en ringa
konst att vara en skicklig jordbrukare och
få rikliga skördar. Det enda jordegarne ha
att göra, eller åtminstone det hufvudsakliga,
är att afleda vattnet, hvilket arbete på sina
ställen, i följd af landets obetydliga höjd öfver
hafset, icke är utan sina svårigheter. Jor-
dens naturliga bördighet — den hvilar öfver-
allt på mergelbäddar — och dess lättskött-
het, då den hufvudsakligen består af lätt
lermylla, här och der, mest utefter kusterna,