Såsom i gårdagsnumret berättades, har den
bekanta författarinnan aflidit. Dödsfallet
inträffade i Mariefred förliden tisdag kl. 11
f. m. efter en sjukdom som räckt sedan
pingst.
Vi meddela om den hädangångnas lefnad
några upplysningar, hemtade ur tidningen
Svalant för den 26 april.
Född 1803 debuterade Wilhelmina Stålberg
som författarinna redsn 1819 med några poe-
mer i Stockholmsposten. 1827 utkom hennes
första större poem Mina unvgdomsidealer, po-
etiska försök af ett truntimmer, utgifvet till
förmån för en nödställd femilj, der bon i en
allegori efter tidens smak med klassisk ap
parat ställer sit framtids horoskop. Derpå
kom novellen Er omnmbusfärd. — 1843 syn-
tes ett häfte, kalladt Lyriska toner af Wir
helmina, med ett varmt förord af Fravzen,
hvilket vi här tillåta oss att anföra, emedan
det visar både huru vådligt det då för tiden
var för en qvinna att uppträda på den litte-
rära banan samt att Wilhelmiva haft nog
mod att uppträda, trots den gamle sångarens
varning: :
Då jag som pastor i Clara besökte en af
sin djupa sorg förkrossad enka, lärde jag
käpna ett ungt fruntimmer, som, af henne
upptaget i barns ställe, med dotterlig ömhet
och vård lönte hennes moderliga huldhet.
Händelssvis såg jag några verser af Wilhel-
mina (det är hennes namn), hvilka jag tyckte
röja anlag till skaldekonst. Dock ansåg jag
mig ej böra råda henne att offentligen upp:
träda på en bana, der hennes kön af många
bedömes med obillig stränghet. Emellertid
beviste hon sin poetiska kallelse genom flera
vackra stycken; bland dem utmärkte sig
Blomman på klippan, som står främst i när-
varande samling. Jag trodde mig då kunna
och böra på bennes talang fästa svenska aka-
demicons uppmärksamhot, och mitt förslag, att
bon skulle genom den mindre guldpenvingen
icke blott uppmuntras, utan beskyddas, blef
af akademien med bifall antaget. Sedermera
har hon gjort sig allmänt känd såsom en ak-
tad förtattarinna både på vers och prosa. Men
skulle hon någon gång af en recenseuts oblida
dom eller af allmänhetens köld känna sig
nedslagen, hvilket händer de lyckligaste idkare
af vitterhet, så må denna förkiaring, om den
ock icke kan tjena henne till försvar, dock
trösta henne med den tavken, att, då hon
vågade framträda, hon ej saknade den anled-
aing till hopp om framgång, som den blyg-
samma, om sig sjelf misströstande förtjersten
finner i andras bifall.
Sedan hon häraf fattat mod, blef hon på
allvar literatrice, hvilket på den tiden ej var
ett lif på vosor. Wilhelmina öfversatte ro-
maner i oändlighet. Under denna sysselsätt-
viog vaknade hos henne lusten att sjelf gifva
mera kovkret form åt dessa idealer, och nu
framkommo romaner, hvilka lästes med stort
intresse. De mest bekanta bland dem äro:
Hedvig Charlotta Nordenflyckt, Katarina
Månsdotter, Drottnins Fuippa och Lasse
LZucidor, af hvilka drottniog Filippa och Ka:
tharina Månsdotter äro de bästa. I våra da-
gar har den senare uikommit omarbetad och
läses fortfarande med samma nöje som för 30
år sedan, hvilket väl visar det arbetet ej var
af efemer natur. På senare tider har Wilhel-
mina af svevska akademien fått röna offent-
lig uppmuntran, dels genom siltverpenningen
för litterär förtjenst, dels genom understöd
af stipendietonden. Äfven i utlandet är Wil-
helmina blifven bekant genom öfversättnin-
gar af hennes romaner, af hvilka Emmas
hjerta är öfverflyttad till tyskan.
Wilhelmina var kanske den fitigaste af
Sveriges författarinnor, och knappt har någon
kalender eller tidskrift utkommit på senare
åren utan att signaturen Wilhelmina varit
synlig på registret. .
De senare åren framlefde tWilhelminat i
Mariefred, derifrån denna tidning erhållit
icke så få korrespondensartiklar af hennes
Kand, alltid hjertegoda, ofta ungdomligt
friska.
FRASER rer on af eh