Stockholms-Nyheter. Lördagen den 27 juli 1872. rots 209:de deg. Återstå 157 dagar, Solen går upp kl. 3.36, nod kl. 8.35. Dagens längd 16 t. 59 m; Månen går upp kl. 10,49 e, m. Namn: I bBofvare. BSjusofvare voro, enoligt sagan, sju kristne vid namn Maximilianus, Malchus, Martinianus, Dionysius, Johannes, Serapio och Constantinus, hvilka under kejsar Decii tid skola ha dolt sig i en håla i celiska berget nära Wphesus för att undgå förföljelsen mot d2 kristna. Der skola de ha somnat år 249 och vaknat först 202 är derefter, 447, under kejsar Theodosii II:s regering. Derpå sändes Malchus ut att köpa bröd. Med för våning vaärseblef han korset upprest på alla torg i Ephesus, BSlutligen framtagar han pen ningar, hvilka gecom sia ålder väcka uppmärk samhet. Man tror att han funnit en skatt och för hoaom till prokonsuln. Malchus berättar, alla förvånas. Biskop Marinus skyndar tillika med allt foik till hälan. Der finner man de öfriga vakna med ansigten, strålande !ikt rosor. Äfven kejsar Theodosius skyndar dit vid un derrättelsen derom och hör med förvåning gubbarne tala. Derpå böja de sica hufvuden och afsomna i Herranom,. Kejsaren böjer sig ned öfver dem och kysser gråtande de heliga öfverlefvorna, hvilka han betäcker med sin purpurmantel och låter inlägga i gyllene kistor. Härkuiga händstser den 27 juli, 1361: Slagtningen vid Visby, dervid adertonhundra borgare stupade. 1649: oerhördt regnande begynt denna dag inom Östergötland och isyunerhet i Fornåss gocken. Det fortfor en lång tid bortåt och förstörde vigar, qvaruvar, bus, åkrar och ängar, dränkte menniskor och boskap samt Sgjurde jorden så sjuk ätt hon på ire år liten eller kärnlös gröda och tring bira kunde, hvaraf svår bungersnöd och hirjande sjukdomar ock uppkommo. 1704: Psilanders hjeltebragd vid Orfords näs. Vi anföra härom efter F. M, Franzen: Både rödvändig och ärofull var den utrustning. som är 1704 skedde till beckydd för tvenska bandelsfartyg mot engelska kapare. England så väl som Holland hade väl bistätt Carl XII, då han, af tre grannar på en gång angripen, först vände sig mot Danmark. Och efter konung Wilhelms död hade drottning Anna icke blott försäkrat Svarige om Englands fortfarande vänskap. utan ock med konung-Carl (den 10 sugusti 1703) afslutat ett nytt förbund. hvari äfven Holland deltog. Dock sågo de båda sjömakterna ogerna att den svenska fÄsggan begynte visa sig på de haf, der de voro vaua att herrska. Emellertid kastades skulden för den ofred. henne mötte, på enskilda våldsvurkare. Hon mästa således mot dem väpna sig sjelf, då de icke af sin öfverhet höllos i tygeln. För detta , ändamål seglade från Karlskrona linieskeppet Öland om 50 kanoner under: befäl af dåvarande kapten Gustaf Psilander, Innan honom kunde förtros ett sådant värf, hade han bevist sig såsom en både modig och förfaren sjöman Kryssande i Nordsjön, mötte han den 27 juli utanför Orfords nås, som ligger på kusten at Suffolk, en engelsk flot:a och heolsades ifrån dess främsta skepp med ett skarpt skott, som gick tätt under Ölands bogspröt och snart följdes af en genom dess tågverk flygande kula, Psilander sände i en slup en af sina löjtnanter, vid naron tfall, att på en sådan helsning begära förklaring sSer ni icke den engelska drottningens flagga? frågade britten. Och ni, svarade svensken, ser ni icke konungens at Sverige flagga Af vörds nad för den engelska flaggan, fottfor den förre, måste det svenska skeppet palma in vimpel och sätta på bramsegel Det sker icke ! gaf den senaro till svar och for. I samma ögonblick lade sig det engelska skep pet vid sidan ef det svenska och gaf det hvad man allar ett glatt lag. Dermed läto de engelske alltför tydligt förstå att de ärnademed våld tsga hvad dem icke. god-. villigt gafs. Derax flotta bestod af ätta linieskepp, alla större än det ensamme svenska, sumt af en fregatt. Det var således emot en mer än åtta gånger större styrka som Psilander skulle sätta sig för att vägra en byllning, com, ehuru obghörig i sig sjelf, dock, när den ef en så öfverlägsen makt med våld fordrades, ej borde anses förnedsrande för den flagga han förde. Äran — Sveriges -och . Carl XII:s ä — var det ?