-— VU -—-—
Han bahöfde dock hela sin outtömliga karak-
tersstyrka, för att ej uttröttas af den mödo-
samma vandringen i det våta gräset eller öf-
ver de slippriga åkerfälten. Slutligen kom
han fram till landsvägen, men hade icke gått
långt, förrän han hörde ett hästtraf, som på
nytt oroade honom. !
Ännu en gång måste han öfverstiga häcken
och hälla sig på gärdet. Han var nu nära
förtviflan. Så våt han var, skulle han ovil-
korligen omkommit af köld, om han lagt sig
att hvila i gräset; och hade han åter sökt
nattqvarter på något offentligt ställe, skulle
hans kläder, fläckade med blod och betäckta
med orenlighet, ofelbart föranledt hans arre-
stering och hans öfverlemnande i rättvisans
hand. Och fjettrarne, som han ännu hade på
sina ben, hur skulle han bli befriad från
dem?
Sorgsen och modfälld fortsatte Jack sin väg.
Han hade nu återvändt till stora landsvägen
och passerade genom Clapton, hvarpå han tog
af åt venster och kom till foten af Stamford-
hill. Sålunda vandrade han ännu en timme,
till dess han krappt kunde släpa benen med
sig. Slutligen stupade han midt på landsvägen
och blef liggande, under full öfvertygelse att
hans sista stund var inne.
Hur länge han låg på det sättet, visste han
knappt sjelf, men kort före dagningen för-
sökte han åter resa sig på benen, och krä-
lande uppföre en backe, såg han, att han var