i skogar tillhörande Sörgården, der hr H. bar
sina sågar, att ej blott växande skog, utan
äfven upplagdt timmer och rännbyggnader
nedbrunnit, dels för alt söka vidtaga nödiga
åtgärder för hämmande af eldens vidare fram-
fart, dels för upptäckande af eldens upp-
komst. Hr H. säger i sin skrifvelse, att an
ledningar ej saknas för det antagande, att
elden blifvit af ilivilja anlagd.
Glyekshöändelse. Till kon. befhde i
Vesterbottens län har inrapporterats, att under
pågående timmerflottning vid den så kallade
Bälforsen efter Uman i Lycksele socken den
18 juni den olyckshändelsen inträffat, att bon-
desonen P. C. Hansson från skilje samt
drängen J. A. Norman från Stensele socken
uti nämda fors omkommo. Det enda ögon-
vittnet till olyckan, bondesonen Erik Eriks-
son från Bastuträsk i Stensele socken, berät-
tar att vid denna händeise tillgått på föl-
janle sätt:
Sedan dessa tre personer uti båt anländt ned
mot Bålforsen, hade Norman föreslagit att de
skulle ränna densamma, ehuru ett sådant sätt
att färdas utför denna fors aldrig begagnate.
Eriksson satte sig likväl med bestämdhet emot
detta vågstycke samt yrkade, då N. framhärdade
uti sitt oförvägna förslag, det han, E, skulie
blifva landsatt, hvilket äfyen skedde. Till Hans-
sons derpå gjorda förslag att båten skulle dra-
gas öfver en stenhäll, hvarigenom fallet i forsen
kunde undvikas, lyssnade ej N., som genast
stötte båten från land samt styrde nedåt foreen.
Fallet passerades väl lyckligt, men bakvattaet
nedanför fallet var så starkt, att, oaktadt kar-
larnes bemödande att söka mynna farkosten ut-
före, båten likväl återfördes under fallet, hvar-
vid dena ögonblickligen fylldes och kantrade.
H. fattade uti båten, under det att N. simmande
försökte nå land; men strömmen var alltför
stark, och inom en kort stund förefunnog båda i
det nedanför beligna forsbruset. Af de drunk-
nade bar ingen återfunnits.