i skogar tillhörande Sörgården, der hr H. bar sina sågar, att ej blott växande skog, utan äfven upplagdt timmer och rännbyggnader nedbrunnit, dels för alt söka vidtaga nödiga åtgärder för hämmande af eldens vidare framfart, dels för upptäckande af eldens uppkomst. Hr H. säger i sin skrifvelse, att an ledningar ej saknas för det antagande, att elden blifvit af ilivilja anlagd. Glyekshöändelse. Till kon. befhde i Vesterbottens län har inrapporterats, att under pågående timmerflottning vid den så kallade Bälforsen efter Uman i Lycksele socken den 18 juni den olyckshändelsen inträffat, att bondesonen P. C. Hansson från skilje samt drängen J. A. Norman från Stensele socken uti nämda fors omkommo. Det enda ögonvittnet till olyckan, bondesonen Erik Eriksson från Bastuträsk i Stensele socken, berättar att vid denna händeise tillgått på följanle sätt: Sedan dessa tre personer uti båt anländt ned mot Bålforsen, hade Norman föreslagit att de skulle ränna densamma, ehuru ett sådant sätt att färdas utför denna fors aldrig begagnate. Eriksson satte sig likväl med bestämdhet emot detta vågstycke samt yrkade, då N. framhärdade uti sitt oförvägna förslag, det han, E, skulie blifva landsatt, hvilket äfyen skedde. Till Hanssons derpå gjorda förslag att båten skulle dragas öfver en stenhäll, hvarigenom fallet i forsen kunde undvikas, lyssnade ej N., som genast stötte båten från land samt styrde nedåt foreen. Fallet passerades väl lyckligt, men bakvattaet nedanför fallet var så starkt, att, oaktadt karlarnes bemödande att söka mynna farkosten utföre, båten likväl återfördes under fallet, hvarvid dena ögonblickligen fylldes och kantrade. H. fattade uti båten, under det att N. simmande försökte nå land; men strömmen var alltför stark, och inom en kort stund förefunnog båda i det nedanför beligna forsbruset. Af de drunknade bar ingen återfunnits.