som möjligt aflägsva sig, om tillfälle yppades.
Om eldsläckningens framgång hyste hau icke
heller något tvifvel, ty såväl stadens som fäst-
nivgens släckningsmateriel vore numera i det
förträffligaste skick och under bästa lednivg;
bland fångarne funnos flera pålitliga och mo-
diga personer, hvilka jemte manskap från sta-
den snart skulle dämpa elden; äfvenledes var
fångbevakningen i goda händer, bestående
garnisonen af raskt och pålitligt folk ur Jön-
zöpings regemente. Med alla dessa tröste-
grunder sökte han lugna våra uppskakade
sinnen.
Snart. voro vi på väg till staden. Dit an-
läada, möttes vi af förskräckta fruntimmer ur
badsocieteten, hvilka berättade om fångars
rymning, om någras nedskjutning under rym-
ningsförsök o. sg. v. Som min värd innehade
någon chefsplats vid brandkåren, utverkade
han tillträde för mig till fästniogen; annars
var tillträde nekadt alla, hvilka ej kunde förete
tjenstetecken såsom tillhörande brandkåren.
När stadens sprutor uppkommo till fästningen,
voro portarna stängda och inträde förvägrades;
sprutchefen befallde förargad att sprutorna
genast skulle åter nedföras till staden; men
vakthafvande officern beordrade då på eget
bevåg, att portarne skulle öppnas. Kommen-
danten, ej anande att stadens brandkår så
ovanligt hastigt skulle hinna infinna sig, hade
2j ansett nödigt utfärda ordre om dess insläp-
pande, innan den redan var honom nästan
ovetande i fullt arbete med eldens dämpande.
Det största antalet af fångarne var vid
eldens utbrott sysselsatt i stenbrottet nedanom
fästningen, och de höllos der bevakade, tills
dubbla poster med skarpladdade remington-
gevär blifvit utsatts, samt andra nödiga anord-
ningar för en noggrann fångbevakning vidtagna.
De fingo sålunda vara sysslolösa åskådare till,
huru deras boningsrum (logementer) inom fäst-
ningen, det ena efter det andra, omsveptes af
väldiga eldflammor; något mummel och tecken
till oro uppstodo då bland dem, ty deras små
enskilda tillhörigheter, till en del utgörande
minnen från hem och anhöriga, blefvo vid
brandens första utbrott lågornas rof; men det
kunde ej bjelpas: de fingo ej söka rädda det
ringaste.
Sedan sprutorna blifvit behörigen ordnade,
vaktkedjor utsatta och alla försigtighetsmått
vidtagna, uppkallades fångtruppen, bortåt 300
man, från ,stenhuggeriet. Det var ett märk-
värdigt skådespel att se huru dessa gråklädda
individer, samhällets olycksbarn, i sluten
ordning oförtrutet sprungo till dem anvisade
platser vid sprutslangarne och till pumparne;
huru de isen otrolig hast bildade vattenlang-
ningskedjor, samt huru de fortsatte med ar-
betet, snart sagdt utan rast, i nära 30 timmar!
Under arbetets gång blandades fånvgarne in
bland det civila manskapet; herrar och drän-
gar arbetade sida vid sida, hand om hand, i
största endrägt med lifstidsfångar!
Fram på natten hemförlofvades största delen
af statens Bprutmanskap, gvarlemnande attiral-
jen; fingarno skötte sedermera ensamme, med
iträde af några få stadsbor, ällt släcknings-
arbetet. — Detta förhållande föreföll mig så
egendomligt, att jag qvarstannade; uppehållande
mig: med vederbörligt tillstånd hela natten
bland fångarne, iakttagande. deras uppförande.
Mången gång: stod jag så godt Bom ensam
under nattens mörker omgifven af flera tjog
litstidsfångar iemte att par vaktknektar, bland
annat rådgörande med fångarne, huru ett Dyss
söndergånget uppfordringsverk skulle kunna i
en hast lagas. Jag skaffade en lykta: ett par
fångar, som at.de öfriga uppgåfvos vara hem-
mastadda i mekanik, efterskiekades; och dessa
sönderskrufvade: det invecklade maskintriet
samt iordningställde. snart pumpverket; da öf
riga gingo utan knot åter till det ansträngande
arbetet vid pumpstängerna och voro stolta
öfver sina kamraters skioklighet. 5
Hade ej pumpverket kunnat lagas, hade
många af-fångaroge fått gå till hvila; nu der:
emot. gladde de sig öfver den lyekade repara-
tionen; -som åter dref dem under oket för
hela natten. Man skulle:bafva trott, att ovilja
måste råda bland dem mot alla fria menniskor
och isynnerhet mot militär och fångbevakning;
men af sådan ovilja fann jag intet tecken.
Vid allt detta bör dock erinras, att hör och
der framskymtade ett remingtongevär, väckande
eftertanke och ingifvande behörig respekt. —
För sitt vältörhållande under branden erhöllo
fångerne på förmiddagen en extra gratifikation
af omkring 500 rdr, hvilka: penningtr så förse
delades, att.hvarje man erhöll ett balft skål-
pund kaffe; dito:socker samt:hvetebuilar med
smör, allisammans. till ett värde af.1 rdr 50
öre per man; . I 4 B.