-— DV — — Jag vill underrätta er, herr Kneebone, att Jack Sheppard har rymt, svarade Shotbolt. — Hvad tunnor tusan! Det är några få timmar sedan jag såg honom fastsmidd i det starkaste häktet i Newgate, med kedjor af åtminstone en half centners tyngd. Det är nästan otroligt. Är ni säker, herre, att ni inte blifvit falskt underrättad? — Jag var just i vaktrummet vid samma tillfälle, svarade fångvaktaren. — Då måste ni väl veta det. Men i alla fall är det knappt möjligt att tro det. När jag bjöd honom hit på supå, tänkte jag väl aldrig att bjudningen skulle blifva antagen. Men nu anser jag det inte för otroligt. — Jag är öfvertygad, att han kommer, svarade Shotbolt; och det är för den orsaken jag har infunnit mig här. Derpå utvecklade han för klädeshandlaren hela sin plan. — Det är godt och väl, herre, sade Kneebone, när den andre hade slutat. Jag skall visst inte lägga något hinder i vägen för hans gripande; men jag vill inte heller lemna er något bistånd. Om han håller ord, så vill jag också hålla ord. Den supå han är bjuden på skall han ha. Ni måste vänta tills den är slut. — Som ni behagar, herre! men jag räknar på, att ni inte låter konom komma undan. — Det lofvar jag att inte göra. Jag skall säga er, att jag har också ett annat skäl att tro Honom vilja hedra mig med sitt besök.