-— DV —
— Jag vill underrätta er, herr Kneebone,
att Jack Sheppard har rymt, svarade Shotbolt.
— Hvad tunnor tusan! Det är några få
timmar sedan jag såg honom fastsmidd i det
starkaste häktet i Newgate, med kedjor af
åtminstone en half centners tyngd. Det är
nästan otroligt. Är ni säker, herre, att ni
inte blifvit falskt underrättad?
— Jag var just i vaktrummet vid samma
tillfälle, svarade fångvaktaren.
— Då måste ni väl veta det. Men i alla
fall är det knappt möjligt att tro det. När
jag bjöd honom hit på supå, tänkte jag väl
aldrig att bjudningen skulle blifva antagen.
Men nu anser jag det inte för otroligt.
— Jag är öfvertygad, att han kommer, sva-
rade Shotbolt; och det är för den orsaken jag
har infunnit mig här. Derpå utvecklade han
för klädeshandlaren hela sin plan.
— Det är godt och väl, herre, sade Knee-
bone, när den andre hade slutat. Jag skall
visst inte lägga något hinder i vägen för hans
gripande; men jag vill inte heller lemna er
något bistånd. Om han håller ord, så vill jag
också hålla ord. Den supå han är bjuden på
skall han ha. Ni måste vänta tills den är
slut.
— Som ni behagar, herre! men jag räknar
på, att ni inte låter konom komma undan.
— Det lofvar jag att inte göra. Jag skall
säga er, att jag har också ett annat skäl att
tro Honom vilja hedra mig med sitt besök.