S:o-a familjer må lida motgång, men de förtvifla aldrig. Vi böra tillägga att hr Grant hade infört främlingen i sitt hem, och att denne tillfullo förtjust hans hustru, som han ledsngade hvarje söndag till kyrkan, och hvars enskilda andaktsstunder han öfvervar. Den fromma frun såg i främlingen ett, helgon. Ändtligen den 24 janusri var hertigen färdig att bryta upp till Paris. I afskedets stund yttrade han några gripande ord. Det är utan tvifvel en vållig färd, men en man af min samhällsställning måste lysa med stora efterdömen, fäderneslandet, Frankrike, kallar gin son. Thiers bade tillbjudit honom finansministerportföljen, och ban hade motvilligt, men at pligt, samtytkt. Han kunde måhända på tlotta sätt göra ordningon ock den kejserliga familjens sak en tjenst. onapartismens framtid hvilade i någon mån på honom. Han reste, men dessförinnan bade hr Grant i hans händer öfverlemnat en större summa, insamlad i London till nödlidande franska familjr bästa. Hertigen ville, innan ban lemnade aandon, utöfva en kärlekstjenst. Han ville personligen se dessa tamiljer och låta penninggåfvan åtföljas af några religiöst väckande ord. Den 19 februnti ekref hertigen från Paris att han var mycket verksam i fråga om det stora statslånet och att hr Matheson redan i förtroende fått franska regeringens tillbud på detsamma. Men härom fi-ge ingenting talas, icke ens till hr Matheson sjelf. Thiers, skref han vidare, ämnade bilda en ny minister, till hälften af orleanister, till hälften af bonapartister, bland hvilka senare vore Rouher, vår ledare, och han, hertigen sjelf, Den 7 mats skret hertigen från Berlin till sin vän I London, att freden var undertecknad, tack vare den starka tryckning han, hertigen, lyckats utöfva på Bismarck, som icke ville gifva mad sig, förr än han erfor, att bertig de Balun var utsedd till finansminister. Handel och nitringar börja under denna utsigt åter lifvas; men valen ha utfallit i republikanskt syfte, och han, hertigen, fick vid de senaste valen i Paris 11,000 röster mindre än vid de förra, hvilken utgång för tillfället afstänger honom från deltagande! den inre politiken. Desto ifrigare sysslar ban med den ögre. Man vistas fortfarande i Berlin, för att faka öfver Frankrikes väl och korsa Bismarcks sataniska planer. Men han känner sig icke lycklig. Statsmannalifvet misshagar honom; han önskar dagligen vara cen fattig arbetare, lefvande fjerran från ett förderfvadt och osedligt samhällle. Han hade nödgats inlåta sig på ett envige med grefve von Arnim, som hade smiädat Frankrike, men fick en lämnplig tillrättavisning af hertigens värja. Det är nu fråga om att han skall resa som fransk ambassadör till Petersburg, men han vill ej sö ntycka härtill, innan han rådfrågat sin familj 0. 8 v. Brefvet lyktades med den önskan, att vännen Grant ville genast sända honom 75,000 frank, enär de tyske Barbararno lagt denna brandekatt på hans egendom Bilan och hotade stlja den, om det dröjde med brandskattens gilande. Grant sände genast den äskade summan och mottog kort derefter ett tucksöägelsebref från herti gen. Emellertid började Grant ingslas öfver det oms talade milliard-lånets framgång. För att higna honom sände bertigen eA afskrifit af MAnNCfördraget, som ban sade fölan var uppsatt, fastin det dröjde med dess sista handläggning I denna afskriftskyldra namnen Thiers, Pouyar-Quertier, Barthelemy S:t Hilaire o. 8. v.. och lånets upptagande öfverlemnas åt firmorna Mactaggart Grant och Matheson. Med afskriffen följde en önskan, att Grant ville stada hertigen ett lån på 2.000 pund-st.; ty denne vore nu sysselsatt med att uppföra kyrka, arbetarebostäder o. 8 v. på sin egendom Balun, hvilket kräfde mycket penningar. Grant skickade omedelbart den äskade summan. Så förflöt någon tid, utan att Grant fick nya underrättelser om huru det stod med det väntade statelånet. Han fann då nödvändigt att sjelf resa till Paris. Här mottogs hen med öppna armar af hertigen, som i förtroende meddelade honom, att hän nu var ledamot tf hationallörsamlingen. Hertigen förde hohöm till lagstiftärnes palats, skaffade honom en plats på ähörareläktaren, sflägsnade Big, återvände omen stund och meddelade, att han häft ett samtal med Thiers om lånet. Till sist började ändock Grant fatta miss ankar, att ieke allt stod rätt till, Han vände sig till Barthelemy S:t Hilsire, som upplyastehonom, att Thiers: icke hade den ringaste kunskap om en hr Natals eller grefve då Natals eller hertig a Ba!utös tillvaro, och att han icke gifvit någon menniska i uppdrag att åstidkomma ett lån. Grant vände sig tilldomsto!en, och den förmente hertigen blef då ändrligen afilöjad som en af de djerfvaste och fräckaste skilmar i Paris, som redan förut plundrat bankiren -Pereire och åtskilliga andra penningmiän. : Men tillika kom vid detta domstolsförhör i dagen, att han verkligen stått i förbindelse med familjen Bonaparte och gjort denna en väsintlig tjenst.. När nemligen prins Pierre. Bonaparte Btod tilltalad för mord på Victor Noir, uppträdde inför domstolen en hr Natal, som först talade om sin sjelfständiga ställning som rik man, derefter om sin fullkomliga oveld i politik och slutligen vittnade, att Victor Noir slog prinsen en örfil, innan denne nedsköt honom. På detta vittnesmål blef prinsen frikänd. Som sakförare åt skälmen uppträdde den från flera ruskiga rättegångar kände imperalisten chand. Denne påstod, att domstolen ej hade med saken att göra, enär brottet tilldragit sig i England. Men enär hr Nåtal plundrat äfven fransmän, och en del af de knep, hvarmed han fört den britiske köpmannen bakom ljuset, hade föröfvats på fransk jord, dömdes han till 7 års fängelse, :7,000tranböter och -30,000 frank skadestånd åt hr Mactaggart Grant. Minneslista. för trädgårdsodlare i de norra orterna: juli månad Ar mm rer oo LA or Ah