S:o-a familjer må lida motgång, men de förtvifla
aldrig.
Vi böra tillägga att hr Grant hade infört främ-
lingen i sitt hem, och att denne tillfullo förtjust
hans hustru, som han ledsngade hvarje söndag
till kyrkan, och hvars enskilda andaktsstunder
han öfvervar. Den fromma frun såg i främlingen
ett, helgon.
Ändtligen den 24 janusri var hertigen färdig
att bryta upp till Paris. I afskedets stund ytt-
rade han några gripande ord. Det är utan tvif-
vel en vållig färd, men en man af min samhälls-
ställning måste lysa med stora efterdömen, fä-
derneslandet, Frankrike, kallar gin son. Thiers
bade tillbjudit honom finansministerportföljen,
och ban hade motvilligt, men at pligt, samtytkt.
Han kunde måhända på tlotta sätt göra ordnin-
gon ock den kejserliga familjens sak en tjenst.
onapartismens framtid hvilade i någon mån på
honom.
Han reste, men dessförinnan bade hr Grant i
hans händer öfverlemnat en större summa, in-
samlad i London till nödlidande franska famil-
jr bästa. Hertigen ville, innan ban lemnade
aandon, utöfva en kärlekstjenst. Han ville per-
sonligen se dessa tamiljer och låta penninggåf-
van åtföljas af några religiöst väckande ord.
Den 19 februnti ekref hertigen från Paris att
han var mycket verksam i fråga om det stora
statslånet och att hr Matheson redan i förtroende
fått franska regeringens tillbud på detsamma.
Men härom fi-ge ingenting talas, icke ens till hr
Matheson sjelf. Thiers, skref han vidare, äm-
nade bilda en ny minister, till hälften af orleani-
ster, till hälften af bonapartister, bland hvilka
senare vore Rouher, vår ledare, och han, her-
tigen sjelf,
Den 7 mats skret hertigen från Berlin till sin
vän I London, att freden var undertecknad, tack
vare den starka tryckning han, hertigen, lyckats
utöfva på Bismarck, som icke ville gifva mad sig,
förr än han erfor, att bertig de Balun var utsedd
till finansminister. Handel och nitringar börja
under denna utsigt åter lifvas; men valen ha
utfallit i republikanskt syfte, och han, hertigen,
fick vid de senaste valen i Paris 11,000 röster
mindre än vid de förra, hvilken utgång för till-
fället afstänger honom från deltagande! den inre
politiken. Desto ifrigare sysslar ban med den
ögre. Man vistas fortfarande i Berlin, för att
faka öfver Frankrikes väl och korsa Bismarcks
sataniska planer. Men han känner sig icke lyck-
lig. Statsmannalifvet misshagar honom; han ön-
skar dagligen vara cen fattig arbetare, lefvande
fjerran från ett förderfvadt och osedligt samhällle.
Han hade nödgats inlåta sig på ett envige med
grefve von Arnim, som hade smiädat Frankrike,
men fick en lämnplig tillrättavisning af hertigens
värja. Det är nu fråga om att han skall resa som
fransk ambassadör till Petersburg, men han vill
ej sö ntycka härtill, innan han rådfrågat sin familj
0. 8 v. Brefvet lyktades med den önskan, att
vännen Grant ville genast sända honom 75,000
frank, enär de tyske Barbararno lagt denna
brandekatt på hans egendom Bilan och hotade
stlja den, om det dröjde med brandskattens gil-
ande.
Grant sände genast den äskade summan och
mottog kort derefter ett tucksöägelsebref från her-
ti
gen.
Emellertid började Grant ingslas öfver det oms
talade milliard-lånets framgång. För att higna
honom sände bertigen eA afskrifit af MAnNCför-
draget, som ban sade fölan var uppsatt, fastin
det dröjde med dess sista handläggning I denna
afskriftskyldra namnen Thiers, Pouyar-Quertier,
Barthelemy S:t Hilaire o. 8. v.. och lånets upp-
tagande öfverlemnas åt firmorna Mactaggart Grant
och Matheson. Med afskriffen följde en önskan,
att Grant ville stada hertigen ett lån på 2.000
pund-st.; ty denne vore nu sysselsatt med att
uppföra kyrka, arbetarebostäder o. 8 v. på sin
egendom Balun, hvilket kräfde mycket penningar.
Grant skickade omedelbart den äskade summan.
Så förflöt någon tid, utan att Grant fick nya
underrättelser om huru det stod med det väntade
statelånet. Han fann då nödvändigt att sjelf resa
till Paris.
Här mottogs hen med öppna armar af hertigen,
som i förtroende meddelade honom, att hän nu
var ledamot tf hationallörsamlingen. Hertigen
förde hohöm till lagstiftärnes palats, skaffade
honom en plats på ähörareläktaren, sflägsnade
Big, återvände omen stund och meddelade, att
han häft ett samtal med Thiers om lånet.
Till sist började ändock Grant fatta miss an-
kar, att ieke allt stod rätt till, Han vände sig
till Barthelemy S:t Hilsire, som upplyastehonom,
att Thiers: icke hade den ringaste kunskap om
en hr Natals eller grefve då Natals eller hertig
a Ba!utös tillvaro, och att han icke gifvit någon
menniska i uppdrag att åstidkomma ett lån.
Grant vände sig tilldomsto!en, och den förmente
hertigen blef då ändrligen afilöjad som en af de
djerfvaste och fräckaste skilmar i Paris, som re-
dan förut plundrat bankiren -Pereire och åtskil-
liga andra penningmiän. :
Men tillika kom vid detta domstolsförhör i da-
gen, att han verkligen stått i förbindelse med
familjen Bonaparte och gjort denna en väsint-
lig tjenst.. När nemligen prins Pierre. Bonaparte
Btod tilltalad för mord på Victor Noir, uppträdde
inför domstolen en hr Natal, som först talade
om sin sjelfständiga ställning som rik man, der-
efter om sin fullkomliga oveld i politik och slut-
ligen vittnade, att Victor Noir slog prinsen en
örfil, innan denne nedsköt honom.
På detta vittnesmål blef prinsen frikänd.
Som sakförare åt skälmen uppträdde den från
flera ruskiga rättegångar kände imperalisten
chand. Denne påstod, att domstolen ej hade
med saken att göra, enär brottet tilldragit sig i
England. Men enär hr Nåtal plundrat äfven
fransmän, och en del af de knep, hvarmed han
fört den britiske köpmannen bakom ljuset, hade
föröfvats på fransk jord, dömdes han till 7 års
fängelse, :7,000- tran- böter och -30,000 frank
skadestånd åt hr Mactaggart Grant.
Minneslista. för trädgårdsodlare i
de norra orterna: juli månad
Ar mm rer oo LA or Ah