— DD0 —
— Go mig ett qvitto, sade Trencharå.
— Det är knappast nödigt, svarade Wild;
men om ni fordrar det, så skall det visst fås. Se
här är det. Hnottayit af sir Rowland Tren-
chard 15,000 pund. Augusti 31, 1724. Jona-
than Wild4. Är det tillräckligt?
— Alldeles tillräckligt, svarade Trenchard.
Det är för öfrigt sista gången vi ha någon
affär med hvarandra.
— Jeg vill inte förmoda det, yttrade Wild.
— Det är sista gången, återtog riddaren
med sträf röst. Och jag hoppas, att vi eldrig
mer komma att sammanträffa. Jag har be-
talt er denva stora penningsumma, icke för-
att jag anser er berättigad dertill, ty ni har
icke utfört hvad ni åtog er, utän för det jag
önskar hädanefter ha ingenting mer med er
att göra. Jag har nu uppgjort mina affärer
och ställt allting i ordninvg för att resa till
Frankrike, der jag ärnar tillbringa mina åter-
stående dagar. Dessutom har jag vidtagit så-
dana anstalter, att min förorättade systerson
skall åtminstone efter mia död njuta full,
fastän sen, rättvisa.
— Jag hoppas, sir Rowland, att inga aän-
staliter blifvit gjorda, hvarigenom jay kan blott-
ställas? inföll Jonathan hastigt.
— Så länge jag lefver, är ni fredad, yttrado
Trenchard. Etter min död kan jag inte svara
för någonting.
— För tusan djeflar! utropade Wild med
tydligt tillkännagifven oro. Det förändrar