ht
voro fotfästen anbragta till betryggande af
passagen. Vid andra ändan ef bron var en
dörr, som nu stod öppen; men Jqauathar
stängde den och tog ur nyckeln. Under åter-
vägen stannade han midt på bron, höll fack-
lan utföre och såg ned i den djupa gfgrunden.
Ett rödt sken föll härvid på den sle-mbetäckta
stenmuren och färgade det svarta vattnet
längst ner i bottnen. En sakta hostning af
Jonathan gaf i detsamma starkt eko från hålan,
i flera omgångar upprepadt. Här kommer
väl snart att höras ett starkare ekoX, sade:
Jonathan för sig sjelt. Innan han lemnade:
stället, såg han äfven uppåt och betraktade
det blåa himlahvalfvet och de bleka stjernorna
genom ett jerngaller, som betäckte hela öpp.
ningen.
Då Jonathan återvände till audiensrv.mme;t,
lemnade han med flit dörren till Vatcenhå lan
halföppen. Derefter öppnade han ett skänk-
skåp och tog fram åtskillig kall mat vych an-
dra rätter, jemte en butelj vin och en flaska
bränvin, samt började med glupsrhet äta och
dricka. Han hade i det närjnaste gjort ända
på alltsammans, då han hörde en bekant
knackning på porien, lvarför han genast steg
ner och öppnade för Bina bagge janitscharer.
De voro temligea pedslagna Ingendera hade
kunnat erhålla någon upplysning. Som Jona-
than emellertid icke väntat sig bättre fram-
gång af deras efterforskningar, så gjorde han
ingen anmärknieg deröfver, utan befallde blott;