oo SRV
den tunga påken, att han stupade baklänges.
Ännu är ni inte vuxen Jonathan Wild. Hvarken
ni eller er mor skall undslippa mig. Men
det är tid att jag påkallar mina janitscharer.
Härvid satte han en pipa för munnen och lät
höra en gäll hvissling, och då den blef obe-
svarad, en ännu högre. För sjutton tusan!
utbrast han; det har händt någonting. Men
jag vill inte derför släppa min pris.
— Hjelp! hjelp! skrek fru Sheppard och
flydde undan honom i andra ändan af rum-
met.
Med det var fåfängt. Jonathan grep henne
igen och var just i begrepp att bortföra henne
genom det öppna fönstret, då dörren flög upp,
och Thames Darrell, åtföljd af Wood och en
hop tjenare, alla väl beväpnade, rusade in i
rummet. Ett ögonkast var tillräckligt för den
unge mannen att se huru sakerna stodo. Han
flög till fönstret och skulle med sin värja ha
genomborrat tjuftagarens kropp, om icke denne
hade varit nog slug att hålla fru Sheppard
så att han ej kunde åtkommas,
framför si
tan att Få stygn, som ämnades honom, skulle
träffa henne.
— Quilt! Mendez! hvar ären: I? ropade
Wild och kallade dem för tredje gången genom
en ännu skarpare hvissling.
— Ni ropar förgäfves! sade Thames. Era
medhjelpare äro i mitt våld. Gif er, niding!
— Aldrig! svarade Jonathan.
— Släpp er börda, missfoeter! skrek Wood
se dä