oo SRV den tunga påken, att han stupade baklänges. Ännu är ni inte vuxen Jonathan Wild. Hvarken ni eller er mor skall undslippa mig. Men det är tid att jag påkallar mina janitscharer. Härvid satte han en pipa för munnen och lät höra en gäll hvissling, och då den blef obesvarad, en ännu högre. För sjutton tusan! utbrast han; det har händt någonting. Men jag vill inte derför släppa min pris. — Hjelp! hjelp! skrek fru Sheppard och flydde undan honom i andra ändan af rummet. Med det var fåfängt. Jonathan grep henne igen och var just i begrepp att bortföra henne genom det öppna fönstret, då dörren flög upp, och Thames Darrell, åtföljd af Wood och en hop tjenare, alla väl beväpnade, rusade in i rummet. Ett ögonkast var tillräckligt för den unge mannen att se huru sakerna stodo. Han flög till fönstret och skulle med sin värja ha genomborrat tjuftagarens kropp, om icke denne hade varit nog slug att hålla fru Sheppard så att han ej kunde åtkommas, framför si tan att Få stygn, som ämnades honom, skulle träffa henne. — Quilt! Mendez! hvar ären: I? ropade Wild och kallade dem för tredje gången genom en ännu skarpare hvissling. — Ni ropar förgäfves! sade Thames. Era medhjelpare äro i mitt våld. Gif er, niding! — Aldrig! svarade Jonathan. — Släpp er börda, missfoeter! skrek Wood se dä