En stor samhällsfråga. IL Hufvudsyftemålet med de reformer, hr Olivecrona anger böra genomföras för att i möjligaste måtto förekomma återfall till brott, är att kunna åvägabringa en moralisk Jörhättring hos de individer, hvilka öfverträdt samhällets lagar och derför undergått bestraffning. En sådan sinnesförändring kan man ej hoppas åstadkomma hos alla, det är klart, men redan möjligheten att kunna lyckas återföra ett flertal af de vilsekomna till samhället är tillräckligt för att staten bör underkasta sig alla dermed förenade uppoffringar och den enskilde menniskovännen alla de ansträngningar, som kunna betrygga det bästa möjliga resultat. Det ligger i öppen dag att staten ensam härvidlag icke kan göra tillfyllest. Huru väl uttänkt ett straffsystem än må vara, huru fullkomligt det bästa sådant än må tillämpas, så skall fången icke ensamt derigenom bli en annan menniska. Dertill fordras ock pligttrogne saämhällsmedlemmars uppoffrande medverkan. Staten kan endast lägga grundstenarne, de enskilde måste fullborda verket. Det är sålunda ej ringa staten kan göra. På grunden bero, som man vet, hela byggnadens värde och bestånd. Af de förut anförda hufvudorsakerna till de talrika återfallen till brott kan man lätt sluta till i hvad riktning författaren sökt och trott sig finna botemedlen för det öfyvyerklagade onda. De anspråk han ställer på staten äro: modifikationer i lagstiftningen rörande de för tillämpningen af straffarbete och fängelsestraff. fastställda grundsatser ocn åtskilliga nödiga ändringar i sjelfva strafflagen; anställande vid fängelserna, i egenskap af lärare, personer, hvilka, lifvade af sann meiniskokärlek, under daglig sammanvaro med fångarne; genom undervisning, råd, förmaningat, uippmunttan till allt som är godt, leda fångarnes tankar i en god riktning och förädlande inverka på deras vilja för åstadkommande af en sann morälisk smnesförändring; åtgärder till förhindrande af att den, som undergått bestraffning, icke hjelplöst öfverlemnas åt samhällets hjertlösa godtycke, utan har något skydd genom att en viss tid stå under speciel tillsyn; Samt inrättande af förbättringsanstalter, hvari unga brottslingar, hvilka, vid -tiden för de af dem föröfvade brottsliga gerningar, icke äpnu uppnått 20 år, kunna undergå en särskild, efter deras ungdom lämpad, straffbehandling, afsedd ätt i gränden utröta deras svåra, vanarter och att dana dem till gudfruktiga, ärliga, arbetsamma och nyttiga medborgare. t Under de år, bom 1864 äre sträfflag varit tillämpad, har den åsigt blifvit allt starkare och allmändare; att lagen i många fall innehåller alltför stränga, i några till och med rent af grymma, straffbestämmelser. I synnerhet hafva straffminima i allmänhet blifvit bestämda för höga. Dessa lagens fel, en gång insedda, borde ju förr desto hellre afskaffas ; att låta dem qvarstå tyder endast på ett rätthafveri, så mycket fördömligate i detta fall, der det gälldr icke blott helgden en stor rättsprincip, utan, hvad gom för samhället är af lika stor vigt, enskilda medborgares timliga välfärd.