En stor samhällsfråga.
IL
Hufvudsyftemålet med de reformer, hr
Olivecrona anger böra genomföras för att i
möjligaste måtto förekomma återfall till
brott, är att kunna åvägabringa en moralisk
Jörhättring hos de individer, hvilka öfver-
trädt samhällets lagar och derför undergått
bestraffning.
En sådan sinnesförändring kan man ej
hoppas åstadkomma hos alla, det är klart,
men redan möjligheten att kunna lyc-
kas återföra ett flertal af de vilsekomna till
samhället är tillräckligt för att staten bör
underkasta sig alla dermed förenade upp-
offringar och den enskilde menniskovännen
alla de ansträngningar, som kunna betrygga
det bästa möjliga resultat. Det ligger i
öppen dag att staten ensam härvidlag icke
kan göra tillfyllest. Huru väl uttänkt ett
straffsystem än må vara, huru fullkomligt
det bästa sådant än må tillämpas, så skall
fången icke ensamt derigenom bli en annan
menniska. Dertill fordras ock pligttrogne
saämhällsmedlemmars uppoffrande medverkan.
Staten kan endast lägga grundstenarne, de
enskilde måste fullborda verket.
Det är sålunda ej ringa staten kan göra. På
grunden bero, som man vet, hela byggnadens
värde och bestånd. Af de förut anförda huf-
vudorsakerna till de talrika återfallen till
brott kan man lätt sluta till i hvad rikt-
ning författaren sökt och trott sig finna
botemedlen för det öfyvyerklagade onda. De
anspråk han ställer på staten äro:
modifikationer i lagstiftningen rörande de
för tillämpningen af straffarbete och fän-
gelsestraff. fastställda grundsatser ocn åtskil-
liga nödiga ändringar i sjelfva strafflagen;
anställande vid fängelserna, i egenskap af
lärare, personer, hvilka, lifvade af sann
meiniskokärlek, under daglig sammanvaro
med fångarne; genom undervisning, råd, för-
maningat, uippmunttan till allt som är godt,
leda fångarnes tankar i en god riktning och
förädlande inverka på deras vilja för åstad-
kommande af en sann morälisk smnesför-
ändring;
åtgärder till förhindrande af att den, som
undergått bestraffning, icke hjelplöst öfver-
lemnas åt samhällets hjertlösa godtycke,
utan har något skydd genom att en viss
tid stå under speciel tillsyn; Samt
inrättande af förbättringsanstalter, hvari
unga brottslingar, hvilka, vid -tiden för de
af dem föröfvade brottsliga gerningar, icke
äpnu uppnått 20 år, kunna undergå en sär-
skild, efter deras ungdom lämpad, straffbe-
handling, afsedd ätt i gränden utröta deras
svåra, vanarter och att dana dem till gud-
fruktiga, ärliga, arbetsamma och nyttiga
medborgare. t
Under de år, bom 1864 äre sträfflag va-
rit tillämpad, har den åsigt blifvit allt star-
kare och allmändare; att lagen i många fall
innehåller alltför stränga, i några till och
med rent af grymma, straffbestämmelser. I
synnerhet hafva straffminima i allmänhet
blifvit bestämda för höga. Dessa lagens fel,
en gång insedda, borde ju förr desto hellre
afskaffas ; att låta dem qvarstå tyder endast
på ett rätthafveri, så mycket fördömligate
i detta fall, der det gälldr icke blott helg-
den en stor rättsprincip, utan, hvad gom
för samhället är af lika stor vigt, enskilda
medborgares timliga välfärd.