— Åh ja, rätt bra, svarade bödeln med ett
otäckt grin. Af de tolfhundra personer, jag
gatt halsduk på, kan jag med säkerhet skrifva
hälften på hans räkning. Om han någonsin
begär en tjenst af mig, skall han finna, att
jag ej är otackeam. För öfrigt ör det en san-
ning, fast jag into borde säga det sjelf, att
den man fing ej, som försiår bättre knyta en
knut än jag. En skål, mina herrar, för herr
Wild och gslgsystemet! :
— Fyllen era glas, miva herrar, gade Ire-
ton, så skall jag berätta er någonting roligt,
som Jack sade i morse. Bland andra, som
hade kommit för att gapa på honom, var en
klädeshandlare på Wych-gatan, vid namn
Kneebone, hvara fickor Jack lär ha hemsökt
en gång som pojke. Donno herre yitrade, rär
han skulle gå, i skämtsam ton till Jack, att
det skulle vara bonom en synnerlig fägnad,
om han kunde få se herr Sheppard hos sig i
afton på sup6. Hvarpå den andre svarade
att han mottog bjudningen med nöje och skulle
icke underlåta att infinna sig. Ha, ha, ba!
— Bade han det? ropade Shotbolt. Då rå-
der jag er att se noga efter honom, herr Iro-
ton; ty jeg vill bli bängd sjelf, om jag inte
tror honom i stånd att:hålla ord.
I detta ögonblick såg man två fruntimmer,
präktigt klädda i sidenkappor och sidensars-
hufvor, inträda i vaktrummst.
— Ack, hvem är det som kommer der? ut-
ropade Griffin.