garne ha lust att förströ sig med promenad
så gå de upp och ner i ett stort rum, kallad
Stensalen; och när man här ser dem spatser:
tillsammans, så skulle man bli förlägen on
svar, ifall någon frågade: hvem af dessa ä
herreman? hvem är handtverkare? hvem ä
tiggare? ty alla äre klädda i samma fattig:
och smutsiga drägt, så att det är mer ömk
ligt att betrakta detta elände än att ge er
afrättning. Det som här är på högsta modet
är att ha armbågarne ute, och det mest opas:
sande är att icke ha en barsliten rock.
I ett hörn af Stensalen var den så kallade
jornkammaren, som innehöll ett ansenligt för.
råd af alla slags fjettrar och handklofvar a!
olika tyngd och storlek. Fyra dertill utsedde
fångar, hvilka benämndes kamrtaterne, hade
vård om detta magasin. Deras skyldighet var
att so efter hvem som kom in- eller gick ut
ar Stensalen; att öppna och tillsluta de gär-
skilda rummen; att fjettra sådana fångar, som
pfter befallning borde beläggas med jern, att
atdela proviant som bestods fångarne; och att
oland dessa vidmakthålla ett sken af anstän-
lighet; för hvilket sistnämnde ändamål det
illäts dem begagna piskor och knölpåkar.
När något betydande öfvervåld begicks — och
sådant hände dagligen, till och med stund-
igen — så ringde de med en klocka, hvars
sträng gick ned i Stensalen, och då kom hela
nagsan af fångknektar genast till hjelp. En
smal gång vid norra ändan af Stensalen ledde