Å somteermmree AREAN RRA
Taxeringskomiteerna i hufvud-
staden.
Inför Stockholms stads magistrat försig-
går i dag en årligen återkommande val-
förrättning, som förr varit helt obetydligt
påaktad af de valberättigade, men hvilken
icke desto mindre är af ganska stor betydelse
för kommunens allmänna bästa och hvarje
särskild samhällsmedlems trefnad. Vi syfta
på tillsättandet af hufvudstadenrs tewerings-
komiteer. Valen ske distriktvis, af första
distriktet kl. 12 middagen, det andra en
qvart senare o. 8. v. med en qvarts timme
beräknad för hvarje val. Tiden har blifvit
tillmätt så knapp på grund af den erfaren-
het, som föregående år lemnat, eller att
valmännen alls icke bry sig om dessa val,
oaktadt valrätt härvidlag tillkommer hvar och
en, som är påförd bevillning efter bevillnings-
förordningens andra artikel.
Det är en temligen allmänt känd sak, som
länge tfverklagats, att dessa val hittills öf-
verlemnats åt kotterier eller enskilde, hvilka
passat på och framlemnat en lista vid val-
tillfället. — Derför har också komitternas
sammansättning blifvit sådan, att deras ar-
beten fått ett ganska besynnerligt utseende
och gifvit anledning till ganska befogade
anmärkningar. Särskildt hafva vi oss be-
kant, att inom ett af valdistrikten några en-
skilda intressen, energiskt förfäktade, lyc-
kats expediera taxeringen på ett sätt, som
måste, mildt bedömdt, kallas oförsvarligt.
Förhållandet är väl ungefär enahanda i öf-
riga dstrikter. Villigt medgifves att taxe-
ringskomitterna hafva en ytterst grannlaga
uppgift och att det är absolut omöjligt att
der insätta personer med fullständig perso-
nalkännedom rörande de skattskyldige inom
distriktet. Men då detta erkännes, måste
man å andra sidan bestämdt hålla på den
meningen, att taxeringen hittills varit i
högsta måtto felaktig, och detta till en grad,
att man mycket väl kan fatta uppkomsten
af misstankar om marnamån och personliga
bevekelsegrunder, som haft spelrum inom
komit6erna.
Förliden höst meddelade denna tidning,
såsom våra läsare i hufvudstaden torde er-
inra sig, en förteckning på alla dem, hvilka
blifvit nppskattade till en inkomst af 1,200
rdr och deröfver. Denna förteckning lem-
nade en ganska både öfverraskande och läro-
rik inblick i våra beskattningsförhållanden.
Man fick der många bekräftelser på att en
hel del näringsdrifvande personer här icke
ens skatta för så stor inkomst, som de be-
tala i: hyra, och att ett stort flertal faktiskt
hade större lefnadskostnader än det belopp,
för hvilket de erlade skatt. Hos den, som
hafi tillfälle se taxeringslängderna öfver
personer, som skatta för från åtta till tolf-
hundra riksdalers inkomst, har detta miss-
förhållande i beskattningsväsendet blifvit än
ytterligare inskärpt.
Det genom en sådan bristfällig taxering
obeskattade kapitalet, till sitt bolopp gan-
ska stort, är för stat och kommun ett dödt
kapital, då det icke bidrager till uppehål-
landet af le funktioner, som åligga dessa
samfällda inrättniogar. Staten och kommu-
nen taga dock sin skada igen på annat håll,
och det är löntagarne och personer med
mindre inkomst, de mindre näringsidkarnoe,
som i detta fall få sitta emellan. Med de-
ras välförstådda intresse är det således öf-
verensstämmande att de söka gifva taxe-
AR a a a at a 0 AT Ra