öfvertyga er, att jag inte har kommit hit i
fiendtlig afsigt. Och för att visa er att jag
icke ärnar fly, så vill jag sjelf stänga igen
dörren. - Här har ni nyckeln: Är ninu nöjd?
— Nej, inföll Wood med ursinnig röst. Jag
blir aldrig nöjd, förrän jag får se er hängd i
den högsta galge i Tyburn.
— Det torde nog komma en tid, herr Wood,
då er önskan i detta afseende blir uppfylld,
svarade Jack med mycket lugn.
— Torde komma! ropade snickaren, i det
han hotande knöt näfven åt sin fordna lär-
gosse. Nej, denna tid skall komma, den må-
ste ofördröjligen komma! Jag har svårt att
afhålla mig ifrån att sjelf bli er bödel, Ack,
att jag skulle uppföda en sådan orm i min
barm!
— Hör mig herre! sade Jack.
— Nej, jag vill inte höra er, mördare! sva-
rade Wood.
— Jag är ingen mördare, invände Sheppard.
Jag hade aldrig för afsigt att tillfoga er hustru
något ondt, och skulle hellre velat dö än begå
ett så afskyvärdt brott.
— Tro inte att ni kan bedraga mig, för-
mätne usling! ropade snickaren. Om pni också
inte var hufvudman för mordet, var ni likväl
medhbjelpare. Hade ni inte fört er kamrat hit,
så hade det aldrig skett. Men jag lofvar er,
att ni skall hänga, bof; lita på det, att ni
skall hänga!
— Mitt samvete frikallar mig från all dels