t, ex. vinterskall, orrlek, bulvans- och vettare-
skytte, är det nödigt att efter behof kläda sig.?
Till färgen måste jägarens drigt vara sådan,
stt den hvarken väcker det vildas uppmärk
samhet, ej heller utsätter jägaren för att bland
buskar och snår o. 8. v. tagas för ett vildbråd
och få ett skott. Hos oss nyttjas långt mindra
än de förtjenade de förträffliga plädertna.
Bättre plagg för vinterjagten än en mjuk och
lätt sådan, konstmessigt lagd öfver bröst och
rygg och betäckatide magen, samt med armarne
frig, känner åtminstone förf. icke. Blänkande
metallsaker bör mean ej bära utanpå; metall
knappar i rocken bäde glittra och kunna vålla
skrammel. Pelsmössor och ludna skjutväskor
kunna förleda en oförsigtig jagtkamrat att
gifva eld. Svenska jägare nyttja för öfrigt
alltid smorlädersstöflar med höga skatt, hvilka
likväl ej böra vara onödigt höga eller gå ända
till knäts Vanlig sältran och hästolja tortfara
ät vara den bästa stöfvelsmörjan; men man
får akta sig för att smörja sina stöflar kort
förrän eller ens dagen innan man går på jagt,
emedan do då kyla. Tullkomligt vattentäta
stöflar gifvas icke; de skulle ej heller vara
helsosamma.