— Ja, jag har sjelf sett honom, svarade
Wild. Utan mina egna ögons vittnesbörd skull
jag aldrig ha trott att han lefde, efter de be
stämda försäkringar jag erhållit om motsatsen
Han är för närvarande hos herr Wood, der
der snickaren, som ni ming adopterade honom
och som nu bor på Dollis-hill, icke långt frår
Willesden. Det är en sällsam omständighet,
men lycklig för oss, att just ramma qväll han
återkom från Frankriko blof fru Wood mör-
dad af Blåskinn, den der sällen som nyss gick
härifrån. Hela huset har derigenom blifvit
bragt i en sådan villervalla och doss samtlige
invånare i en sådan oro och bestörtning, att
han änrvu icke fått tid till att börja några
fiendtligheter.
— Och hvad mått och steg föreslår ni nu
att man i afseende på bonom skall vidtaga?
frågade sir Rowland.
— Min plan är den enklaste i verlden,
pvarade tjuftagaren med ett hånlöje. Jag tän-
(er göra med honom, som ni gjorde med hans
ar, sir Rowland.
— Mörda honom? ropade Trenchard med
yeniog.
— Ja, mörda hosom, ifell ni tycker mest
m det uttrycket, svarade Wild. Jag egkulle
nnars kalla det stt rödja honom ur vägen.
den lika godt hvad ord man nytjar; saken
r dersamma.
— Jag kan ej samtycka dertill, yttrade sir
kowland i beslutsam ton. Då hafvet skonat