förstå. Der är mer än jag hade lofvat. Det
har blifvit köpt med blod.
— Hvad! har ni skurit halsen af gamle
Wood? frågade Wild med den fullkomligaste
liknöjdhet, i det ban tog penningpåsen.
— Om jeg det hade gjort, skulle ni ej sett
mig här, svarade Jack med dyster uppsyn. Det
är hans hustrus lif som blifvit gpildt.
— Det var hennes eget fel, anmärkte Blå-
skinn nedslagen; hon ville inte släppa mig.
Jag gjorde det, för att försvara mitt eget lif.
— Jag frågar inte efter, hvarför ni gjorde
det, sade Jack med sträng ton. Men vi ar-
bata inte mer tillsammans.
— Säg inte så, kepten, invände Blåskinn,
med bedjande röst. Jag trodde, att ext miss-
nöje skulle ru vara förbi. Ni vet så väl som
jeg, att det var inte med uppsåt!
— Med uppsåt eller ej, svarade Sheppard;
ni är inte längre min följeslagare.
— Det är således min belöning, för det jag
gjort er till en sådan bjesse bland inbrotts-
män som ni är, mumlade Blåskinn. Att bli
på det sättet bortvist i ögonblicket, för det
jeg tystet munnen på en oregerlig qvinna!
Det är för hårdt! Tänk nogare på saken.
— Jeg har tagit mitt beslut, svarade Jack
med köld. Vi skiljas i denna natt.
— Men jag går inte min väg, sade Blå.
skicn. Jeg äölskar er som en son och skall
följa er som en hund. Ni kan ingenting före-
Rd uten mig, och ni får inte köra bort mig.