--——- UUAA NR
iösa skalle det är, rien det duger alltid för
min samling. Och dermed slängde han det
vårdslöst på botten i båten.
Efter denna händelse vexlades intet ord
vidare mellan båtens passagerare, förrän do
kommo i sigte af slupen, som låg för ankar
vid Wapping. Här såg man genast af den
skara sjömän i holländsk drägt, som trängdes
med. hvarandra på fartyget, att besättningen
var färdig att hissa segel; båten lade till, och
sedan ett tåg blifvit nedkastadt till skepparen,
skyndade hån sig att med dess tillbjelp stiga
ombord. Derefter gjordes anstalt att draga
upp Thames; Jonathan lyfte honom i sina ar-
mar, medan tåget fästades omkring hans lif,
och på det sättet blef den arma gossen utan
svårighet upphissad.
Medan han sålunda svingade i luften, be-
traxtade Thames sin morbror med en skarp
blick och ropade med hotande röst:
— Vi träffas en gång.
— Men inte här i verlden! inföll Jona-
than. Lyft ankar, van! skrek han åt skep-
paren, och tag i akt era instruktioner.
— Ja, ja! svarade holländaren, i det han
fattade Thames i kragen och lemnads däcket.
Ea liten stund derefter syntes han åter vid
relingen och gaf tillkänna att fången nu var
i säkert förvar under däck. :Dorpå lyftades
arkaret, och inom några minuter hade Zeeslang
ena scgel fyllda afden friska morgonvinden.
På tjuftegarens befellning roddes nu båten