NINE ch de SR
— Det är säkert Jonathan Wild gom kom-
mer tillbaka med en hel mängd konstaplar
för att genomsöka huset, skrek fru Wood,
icke mindre förskräckt. Vi bli mördade alli-
hop! Om ändå herr Kneebone vore här för
att beskydda mig! :
— Om det är Jonathan, återtog Wood, så
kan herr Kneebone skatta sig lycklig att han
ej är här. Han skulle fått göra nog att be-
skydda sig gjelf, utan att befatta sig med
någon annan. Jag är riktigt rädd att gå och
öppna porten. Jag är öfvertygad att någon-
ting har händt gossarne.
— Har Jonathan Wild varit här i dag?
frågade fru Sheppard med ångest.
— Det har han visst! svarade fru Wood;
och Blåskinn också. Det är inte längesedan
de gingo. Gud tröste oss, sådant väsen!
tillade hon, när klappandet förnyader ännu
häftigare än förut. — .
Då snickaren nu efter långt botänkande
lemnade rummet, med -: ginnet nedtryckt af
aning om en olycka, hördes någon med lätta,
gnabba steg skynda utför trapporna; och innan
han kunde hinna ropa för att hindra det, hade
den klappande blifvit insläppt.
— Är det herr Woods hus, min vackra
miss? frågade en irländsk nattväktares grofva
stämma.
— Ja, det är det, svarade Winifred; har ni
någon underrättelse från Thames Darrell?