NINE ch de SR — Det är säkert Jonathan Wild gom kommer tillbaka med en hel mängd konstaplar för att genomsöka huset, skrek fru Wood, icke mindre förskräckt. Vi bli mördade allihop! Om ändå herr Kneebone vore här för att beskydda mig! : — Om det är Jonathan, återtog Wood, så kan herr Kneebone skatta sig lycklig att han ej är här. Han skulle fått göra nog att beskydda sig gjelf, utan att befatta sig med någon annan. Jag är riktigt rädd att gå och öppna porten. Jag är öfvertygad att någonting har händt gossarne. — Har Jonathan Wild varit här i dag? frågade fru Sheppard med ångest. — Det har han visst! svarade fru Wood; och Blåskinn också. Det är inte längesedan de gingo. Gud tröste oss, sådant väsen! tillade hon, när klappandet förnyader ännu häftigare än förut. — . Då snickaren nu efter långt botänkande lemnade rummet, med -: ginnet nedtryckt af aning om en olycka, hördes någon med lätta, gnabba steg skynda utför trapporna; och innan han kunde hinna ropa för att hindra det, hade den klappande blifvit insläppt. — Är det herr Woods hus, min vackra miss? frågade en irländsk nattväktares grofva stämma. — Ja, det är det, svarade Winifred; har ni någon underrättelse från Thames Darrell?