Den politiska ställningen i Norge.
De politiska förhållandena i Norge, hvilka
förete många jemförelsepunkter med ställ-
ningen här i landet, ha nu inträdt i ett
skede, som väl må kallas kritiskt. Den mång-
åriga striden mellan byråkratien, som in-
kräktat all makt och utöfvat mångfaldigt
förtryck, och folkmakten, som så smånin-
gom kommit till medvetande om hvad den
förlorat och hvad den har att återfordra,
och äfven börjat att steg för steg och slag
efter slag återeröfra sin frånryckta andel i
handhafvandet af statens, det vill säga sina
egna, angelägenheter — denna mångåriga
strid, som alstrat mycken bitterhet i sinnena
i följd af skrifvareväldets, der som här, höjda
skrän öfver de Sokunniga böndernas lands-
förderfliga syftenX, har nemligen nu resul-
terat i en öppen brytning mellan regerin-
gen — Stangska ministören — och majo-
riteten i storthinget.
Såsom våra läsare redan känna, var den
närmaste anledningen till denna brytning
tvåfaldig. Regeringen vägrade nemligen för
omkring halfannan månad sedan storthinget
att vara tillsamman längre än till den 10
mej, men insåg snart att behandlingen af
de nödvändiga ärendena icke kunde medbhin-
nas till den dagen, hvarför prolongation
sedan medgafs till. den 18. Detta var den
ena anledningen till missnöjet hos storthin-
gets majoritet. Den andra var regeringens
vägran att sanktionera storthingets med stor
pluralitet fattade beslut, att statsråden skulle
ha tillträde till storthingets förhandlingar.
Storthinget svarade härpå med den be-
kanta adressen till konungen, hvari den
Stangska ministören erhåller det bestämda-
ste misstroendevotum. Denna adress beslöts,
efter två dagars debatt, med 63 röster
mot 47.
Dessa händelser ha naturligtvis väckt den
största uppståndelse i Norge, isynnerhet i
det byråkratiska lägret, och stora ansträng-
ningar synas från detta håll göras för att
få väckt en opinionsstorm ilandet mot stor-
thinget — ansträngningar af tjenstemän, lik-
nande dem, hvilka åtskilliga okloka universi-
tetslärare i Lund förra året gjorde i Frosta hä-
rad, för att understödja regeringens armåorga-
nisationsförslag. Det är dock alldeles icke
något tvifvel derom, på hvilken sida landets
stora flertal ställer sig i denna sak — och
detta utgör naturligtvis en ytterligare an-
ledning för det byråkratiska fåtalet att ställa
till så mycket oväsen som möjligt,
Den nuvarande ministörens och byråkra-
tiens organer inom norska pressen ha ock
på sista tiden fört ett mycket högt, att icke
säga upphetsande språk, och det är alldeles
gifvet att storthingets adress till konungen
nu gjutit olja på elden. Det tyckes som
om man på byråkratien i alla länder skulle
kunna tillämpa det bekanta uttrycket: den
vår herre vill förgöra slår han med blind-
hetX, ty aliestädes visar den sig ha ingen-
ting lärt och ingenting glömt, öfverallt be-
går den samma fel med samma blinda öf-
vermod och drifver sitt motstånd till ytter-
lighet — för att slutligen förlora både sa-
ken och anseendet
Ur ett par af motsidans organer, hvilka,
såsom det oss synes, med lugn och oväld
bedöma ställningen, meddela vi här några
uttalanden, såsom bevis på huru det stora
flertalet, i öfverensstämmelse med hvars åsigt
storthingets majoritet handlat, uppfattar d-n
et er Rö a a AR SAT TA FRK BL NRA Kl ben PR STA SR RR