K. operan.
Villarg Dragoner.
Den komiska operan har i brist af en
prima donna för denna genre länge hos oss
legat nere, till dess vårt forna brödrarike
för gammal vänskaps skull sände oss en
talang, just sådan vi behöfde den, och som
i Paris utbildat sina vackra gåfvor för att
till vårt bästa använda desamma. När all-
ting var, så väl bestäldt, kunde ej heller
lyckliga resultater uteblifyva, och Rosina blef
en triumf för vår nya sångerska. Lika
lycklig var ock Rose Friquet, den vilda get-
fickan, som senast framställde sig i fröken
Basiliers person, Fröken B. ådagalögger
nemligen en öfvertänkt uppfattning af par-
tiet och förstår att med mycken säkerhet
styra mellan de båda klipporna af det allt-
för vilda och det alltför tama. Med be-
römvärd takt vet hon ock attförmedla mot-
satserna af ren och varm känsla samt nyck-
fullt diableri, och båda äro i sina vexlingar
lika rörande som pikanta: hennes uppfatt-
ning är naiv, och deruti finner allt sin na-
turliga föreniogspunkt.
I sin första aria såväl som i spel och
sång under hela första akten vidhåller frö-
ken B. samma lifliga ton, samma uppslupp-
na humor som underhåller och roar, eme-
dan den är fri från affektation och öfverdrift.
I andra akten är öfvergången till sjelf-
medvetandet ganska vackert nyanserad. Hen-
nes scen med arian i tredje aktens början
faller sig deremot litet mattare; något lif-
ligare rörlighet och franför allt en viss be-
undran af sin nyreparerade person, med
en liten släng af koketteri! Fransy-
skan får ej förneka sin natur. — Utise-
nare delen af akten är fröken B. ypperlig
och bland annat ger hennes tappra uppträ-
dande mot den moregke dragonen en lika
energisk som komisk scen.
Sångerskan vann stort bifall och erhöll
honnörer, som eljest icke pläga beviljas
debutanter.
Hr Janzon (ny i partiet) är en utmärkt
Belamy; hans sång är liflig och energisk,
och hans spel betecknar en krigsbuss af
mera humoristisk än öfversittarenatur. Sär-
deles berömvärd är hans takt i scenerna
med Georgette.
Denna åter har i det hela allt skäl till
belåtenhet med sin nya framställarinna, frö-
ken KSöhrling, hvars sång är lika behaglig
och liflig som hennes spel. Någon gång
kunde hennes ton vara litet mera pointe-
rad, egentligen i kupletterna (om eremitens
klocka), der situationen särdeles i spelet
mera energiskt borde försinligas; denna
madam är en fransk och ej en nordisk typ.
Slutligen ha vi ock i hr Olsson erhållit
en. förtjenstfull representant af fader Thi-
baut, som aldrig tappar rolen och genom
sin dramatiska framställning väsentligen
bidrager till det helas goda verkan. W.B.