Historien om den lilla Rödmössan.
Det var en gång on liten fri tanke, Han
gick i allmänhet med röd mössa, och man
kallade honom derför den lilla Rödmössan,
En vacker dag, då hans styffader, Samhället,
tänkte företaga en och annan förändring i sitt
hus, sade han till den lilla Rödmössan:
Gå, mitt barn, och so hur det står till
med din farmor Frilieten, och tag med dig er
styrkedfyck åt henne i den här lilla krukan.
Den lilla Rödmössan begaf sig genast på väg
för att helsa på sin farmor. Men på vägen
genom den mörka skogen mötte han den gamla
Oppositionspressen, som frågade honom hvart
han skulle gå. Det stackars barnet, som icko
visste att det är farligt att gifva sig i färd
med vargarne, svarade:
Jag skall gå och se hur farmor mår och
bära till henne en styrkedryck i den här lilla
krukan.
— Godt, sade vargen; jag skall just också
gå och helsa på henne.
Det var emellertid redan många år sedan
vargen hade ätit upp den gamla farmodern,
Han skyndade sig derför före, lade sig i sän-
gen och väntade på den lilla Rödmössan, som
en stund senare kom och knackade på och
steg in,
Den lilla Rödmössan blef mycket förvånad
öfver att se hur hans farmor såg ut, då hon
var afklädd. Han sade till henne:
— Hvad du har långa armar, farmor!
— Det är för att bättre kunna skydda sams
hället mot samhällsupplösando sträfvanden,
mitt barn!
Mon hvad du har långa ben, farmor!
— Det är för att bättre kunna kämpa till
sista man, mitt barn!
— Men hvad du har långa öron, farmor!
— Det är för att bättre kunna höra predi-
kan om söndagarne, mitt barn!
— Men så stora tänder du har, farmor!
— Det är för att desto bättre kunna äta
upp dig!
ch i detsamma kastade sig den elaka gamla
vargen öfver den lilla Rödmössan, bet ibjäl
och åt upp honom,
esi are 5 ED EN RN RR Tä AG MN NN sr TE RNE 6