Historien om den lilla Rödmössan. Det var en gång on liten fri tanke, Han gick i allmänhet med röd mössa, och man kallade honom derför den lilla Rödmössan, En vacker dag, då hans styffader, Samhället, tänkte företaga en och annan förändring i sitt hus, sade han till den lilla Rödmössan: Gå, mitt barn, och so hur det står till med din farmor Frilieten, och tag med dig er styrkedfyck åt henne i den här lilla krukan. Den lilla Rödmössan begaf sig genast på väg för att helsa på sin farmor. Men på vägen genom den mörka skogen mötte han den gamla Oppositionspressen, som frågade honom hvart han skulle gå. Det stackars barnet, som icko visste att det är farligt att gifva sig i färd med vargarne, svarade: Jag skall gå och se hur farmor mår och bära till henne en styrkedryck i den här lilla krukan. — Godt, sade vargen; jag skall just också gå och helsa på henne. Det var emellertid redan många år sedan vargen hade ätit upp den gamla farmodern, Han skyndade sig derför före, lade sig i sängen och väntade på den lilla Rödmössan, som en stund senare kom och knackade på och steg in, Den lilla Rödmössan blef mycket förvånad öfver att se hur hans farmor såg ut, då hon var afklädd. Han sade till henne: — Hvad du har långa armar, farmor! — Det är för att bättre kunna skydda sams hället mot samhällsupplösando sträfvanden, mitt barn! Mon hvad du har långa ben, farmor! — Det är för att bättre kunna kämpa till sista man, mitt barn! — Men hvad du har långa öron, farmor! — Det är för att bättre kunna höra predikan om söndagarne, mitt barn! — Men så stora tänder du har, farmor! — Det är för att desto bättre kunna äta upp dig! ch i detsamma kastade sig den elaka gamla vargen öfver den lilla Rödmössan, bet ibjäl och åt upp honom, esi are 5 ED EN RN RR Tä AG MN NN sr TE RNE 6