Cendrilion. Hvem känner icke Cendrillon till namnet? Fäder och mödrar ha för den nu i medelåldern varande generationen talat om den förtjusning, denna feeriopera en gång hos dem väckt, och de ha framkallat en viss rörelse hos oss, då de låtit oss höra den täcka romans, i hvilken den stackars Cendrillon4 uttalar sin smärta och sitt hopp. Det är sextio år sedan Etiennes librett med Tsouards musik första gången uppfördes på k. operan. Menniskorna kände ett behof af någon stark kontrast till de Napoleonska krigens fasor, och de sökte den å teatrarne, der en något tillgjord enkelet och en ädelhet som var en smula pretiös funno ett hem. Cendrillon hade på kungl. operan en förträfflig representant i mamgell Frösslind; ännu mera betydande sångarkrafter stodo vid hennes sida, och stycket van en ofantlig framgång. Södra teatern har nu upptagit det på sin repertoar. Fru de Wahl utför Cendrillons parti på sitt i sådana rvoller vanliga sätt, men åtskilliga omständigheter vålla att hon icke lyckas göra alldeles så god effekt, som hon vid många andra tillfällen genom sin naivitet framkallat. Hr Jacobsson utförde på ett särdeles passande sätt Alidors roll och blef belönad med förtjent bifall. En elev af konservatoriet, hr Nordstrand, sjöng prinsens tenorparti. Han har en stor och välklingande röst, men tyckes ha njutit en mycket felaktig sångundervisning, som hotar att medföra stämmans förderf. TI talscenerna stötte hans starka provinciella brytning örat. Hr Lindström var rätt bra sågom Montefiascone och hr Bergström naturligtvis mycket lustig såsom Dandini. Uppsättningen var rik och omsorgsfull. Men hvarken det ena eller det andra förmådde hålla åhörarens intresse vid makt. Man kan se detta stycke af nyfikenhet, och det tör till och med befinnas mycket mnöjsamt för alla som sett det för 40—50 år sedan. För andra är det alltför gammalmodigt och långt. Det senare felet kan och bör minskas genom förkortningar. Täflingspris för dramatiska arbeten. Teaterdirektörerna Bosin och Tivander, hvilka äfven för instundande sommar förhyrt Alhanbrateatern å Djurgården, Bafva utfärdat en inbjudning till täflan mellan desvenska författare eller författarinnor, som skrifva för scenen. De inlemnade täflingsstyckena skola pröfvas af en nämd, som består af litteratörerna J. Jolin, F. Hedberg och J. R. Spilhammar. Två pris utdelas, af hvilka det första belöper sig till 25 karoliner, och ega författarne dessutom rätt till den vanliga författareandelen. — Vi hänvisa för öfrigt till annonsen i dagens nummer. Stockholms skarpskyttestyrelse. Inom nämda styrelse hafva följande val numera egt rum, nemligen till ordförande: kaptenen vid andra iiigardet G. W. von Francken, vice ordförande: majoren vid Svea artilleriregemente G. Adlersparre, sekreterare: adjutanten i armbförvaltningen, löjtnanten L. Thimgren, skattmästare: kanslisten i arm6förvaltningen OC. F. Engström och vice skattmästare: grosshandlaren O. A. Nelson. Dödsfall. Provinsialläkaren i Karlskrona distrikt, dr A. F. Hellman, afled den 11 dennes i en ålder af 60 år. Stenkolsfynden i Skane. (Meddeladt.) Till verkställande direktören i Kropps aktiebolag ingick i onsdags följande telegram från Helsingborg: Trettonde kolflötsens: mäktighet är ännu obekant. Hittills äro genomborrade 3 fot 4 tum kol, 15 tum eldfast lera, 10 tum kol, derefter eldfast lera, hvars tjocklek ännu ej kunnat bestämmas, hvarefter åter vidtager kol. Vidare underrättelso så fort ytterligare resultat vunnits. En byst öfver Linnde af carraramarmor har blifvit upprest i botaniska trädgården i Breslau. Vårtecken. Rödhaksångaren och bofinken ha redan anländt hit; ett säkert tecken anliovt Arnitalacarnag nåstående. till