Cendrilion. Hvem känner icke Cen-
drillon till namnet? Fäder och mödrar ha
för den nu i medelåldern varande genera-
tionen talat om den förtjusning, denna feeri-
opera en gång hos dem väckt, och de ha
framkallat en viss rörelse hos oss, då de
låtit oss höra den täcka romans, i hvilken
den stackars Cendrillon4 uttalar sin smärta
och sitt hopp. Det är sextio år sedan
Etiennes librett med Tsouards musik första
gången uppfördes på k. operan. Menniskorna
kände ett behof af någon stark kontrast till de
Napoleonska krigens fasor, och de sökte den
å teatrarne, der en något tillgjord enkel-
et och en ädelhet som var en smula pretiös
funno ett hem. Cendrillon hade på kungl.
operan en förträfflig representant i mam-
gell Frösslind; ännu mera betydande sångar-
krafter stodo vid hennes sida, och stycket
van en ofantlig framgång.
Södra teatern har nu upptagit det på sin
repertoar. Fru de Wahl utför Cendrillons
parti på sitt i sådana rvoller vanliga sätt,
men åtskilliga omständigheter vålla att hon
icke lyckas göra alldeles så god effekt, som
hon vid många andra tillfällen genom sin
naivitet framkallat. Hr Jacobsson utförde på
ett särdeles passande sätt Alidors roll och
blef belönad med förtjent bifall. En elev
af konservatoriet, hr Nordstrand, sjöng prin-
sens tenorparti. Han har en stor och väl-
klingande röst, men tyckes ha njutit en
mycket felaktig sångundervisning, som ho-
tar att medföra stämmans förderf. TI tal-
scenerna stötte hans starka provinciella bryt-
ning örat. Hr Lindström var rätt bra så-
gom Montefiascone och hr Bergström natur-
ligtvis mycket lustig såsom Dandini. Upp-
sättningen var rik och omsorgsfull. Men
hvarken det ena eller det andra förmådde
hålla åhörarens intresse vid makt. Man
kan se detta stycke af nyfikenhet, och det
tör till och med befinnas mycket mnöjsamt
för alla som sett det för 40—50 år sedan.
För andra är det alltför gammalmodigt och
långt. Det senare felet kan och bör min-
skas genom förkortningar.
Täflingspris för dramatiska
arbeten. Teaterdirektörerna Bosin och
Tivander, hvilka äfven för instundande som-
mar förhyrt Alhanbrateatern å Djurgården,
Bafva utfärdat en inbjudning till täflan mel-
lan desvenska författare eller författarin-
nor, som skrifva för scenen. De inlemnade
täflingsstyckena skola pröfvas af en nämd,
som består af litteratörerna J. Jolin, F.
Hedberg och J. R. Spilhammar. Två pris
utdelas, af hvilka det första belöper sig till
25 karoliner, och ega författarne dessutom
rätt till den vanliga författareandelen. —
Vi hänvisa för öfrigt till annonsen i dagens
nummer.
Stockholms skarpskyttesty-
relse. Inom nämda styrelse hafva föl-
jande val numera egt rum, nemligen till
ordförande: kaptenen vid andra iiigardet G.
W. von Francken, vice ordförande: majoren
vid Svea artilleriregemente G. Adlersparre,
sekreterare: adjutanten i armbförvaltningen,
löjtnanten L. Thimgren, skattmästare: kans-
listen i arm6förvaltningen OC. F. Engström
och vice skattmästare: grosshandlaren O.
A. Nelson.
Dödsfall. Provinsialläkaren i Karls-
krona distrikt, dr A. F. Hellman, afled den
11 dennes i en ålder af 60 år.
Stenkolsfynden i Skane. (Med-
deladt.) Till verkställande direktören i Kropps
aktiebolag ingick i onsdags följande tele-
gram från Helsingborg:
Trettonde kolflötsens: mäktighet är ännu
obekant. Hittills äro genomborrade 3 fot 4
tum kol, 15 tum eldfast lera, 10 tum kol,
derefter eldfast lera, hvars tjocklek ännu ej
kunnat bestämmas, hvarefter åter vidtager
kol. Vidare underrättelso så fort ytterligare
resultat vunnits.
En byst öfver Linnde af carrara-
marmor har blifvit upprest i botaniska träd-
gården i Breslau.
Vårtecken. Rödhaksångaren och bo-
finken ha redan anländt hit; ett säkert tec-
ken anliovt Arnitalacarnag nåstående. till