blå himmel och Andalusiens milda luft ur hvad
hon behöfver. I detta fuktiga och kalla land
skulle hon inte kunna lefva så länge att hon
fick so aprilsolens första strålar.
Vargas. Och denna skilsmessa blir svår för
hertigen, ty ingenting i verlden älskar han så
högt som detta harn.
Delrio. Tyst... någon kommer!
(En drabant kommer tyst in och talar sakta
med Vargas och Delrio.)
Delrio (går fram till hertigen och säger med
låg röst). Nådig herre... en kurir från Spa-
nien!
Alba (liksom uppvaknande). Ah! Nyheter
från kungen! Låt honom komma!
(Perez kommer tyst in, bugar sig djupt, tager
fram depescherna ur ett läderfodral och lägger
dem på en å bordet ståendo silfverbricka.)
Alba, Du har gjort en hastig resa, Perez...
Gå nu och hvila dig... ty i morgon får du åter
lof att go dig i väg.
(Perez och drabanten gå ut. Tremouille sti
ger upp och går till fönstret i fonden.)
Alba (öppnar depeschpacken). Ett bref till
er, Vargas, med hans höga nådes egen hand...
och ett till er, Delrio, äfven från kungen,
Vargas (emottager vördnadsfullt brefvet),
Kungen är alltför nådig!
Delrio (kysser signetet). Gud bevare kungen!
(Alba läser i fonden, Vargas till höger och
Delrio till venster. De stå så långt som möj-
ligt ifrån hvarandra.) . i
Vargas (läser). Vargas! Dina rapporter äro
utmärkta. Fortfar att i hemlighet underrätta
mig om allt hvad du vet om hertigen. Bränn