blå himmel och Andalusiens milda luft ur hvad hon behöfver. I detta fuktiga och kalla land skulle hon inte kunna lefva så länge att hon fick so aprilsolens första strålar. Vargas. Och denna skilsmessa blir svår för hertigen, ty ingenting i verlden älskar han så högt som detta harn. Delrio. Tyst... någon kommer! (En drabant kommer tyst in och talar sakta med Vargas och Delrio.) Delrio (går fram till hertigen och säger med låg röst). Nådig herre... en kurir från Spanien! Alba (liksom uppvaknande). Ah! Nyheter från kungen! Låt honom komma! (Perez kommer tyst in, bugar sig djupt, tager fram depescherna ur ett läderfodral och lägger dem på en å bordet ståendo silfverbricka.) Alba, Du har gjort en hastig resa, Perez... Gå nu och hvila dig... ty i morgon får du åter lof att go dig i väg. (Perez och drabanten gå ut. Tremouille sti ger upp och går till fönstret i fonden.) Alba (öppnar depeschpacken). Ett bref till er, Vargas, med hans höga nådes egen hand... och ett till er, Delrio, äfven från kungen, Vargas (emottager vördnadsfullt brefvet), Kungen är alltför nådig! Delrio (kysser signetet). Gud bevare kungen! (Alba läser i fonden, Vargas till höger och Delrio till venster. De stå så långt som möjligt ifrån hvarandra.) . i Vargas (läser). Vargas! Dina rapporter äro utmärkta. Fortfar att i hemlighet underrätta mig om allt hvad du vet om hertigen. Bränn