handa slag samt ett knuffande hit och dit,
hvaraf anblicken för den icke alltför mo-
dige verkligen var afskräckande, tydligt an-
gåfvo, att man gjorde klokast uti att hålla sig
på vederbörligt afstånd. Hvadan denna folk-
vandring till Tyska brunn? Redan namnet
CLeufstedt4, som hördes här och der näm-
nas bland folkhoparne förle tanken på lä-
geriet, och att det troddes vara fråga om
något slags nytt angrepp mot läsarne, fram-
gick ännu klarare af följande uttryck, som
tvenne gamla fruntimmer, med skarpa rö-
ster och andäktiga miner, fällde vid åsy-
nen af det täta folkhvimlet. Se gudsför-
nekarne!t utbrast den ena gumman, ska-
kande på hufvudet. Herren kan krossa
dem med sin munsg anda, genmälde den
andra i bestämd ton. i
Som bekant, har dr Erik Nyström, tillhö-
rande baptistförsamlingen, genom annons i
allmänna tidningarne tillkännagifvit att han
i går afton ämnade gratis hålla ett föredrag
om läseriet i sjömanskapellet. Det var för
att höra honom alla dessa menniskor kommo
och gingo; skada blott att han valt en så
inskränkt lokal samt att, då dörrarne, en-
ligt annonsen, skulle öppnas först kl. half 7,
ett stort antal personer, som anlände före
den utsatta tiden, funno sig ha kommit all-
deles för sent. Af sådan anledning måste
äfven vår referent återvända med oförrät-
tadt ärende, tillåtande sig endast i allmän-
hetens intresse uppmana hr Nyström att,
när han nästa gång skall föreläsa angående
läseriet, om möjligt välja en rymligare lokal;
ty i detta afseende åtminstone kan man
med skäl säga, att många äro de som tör-
sta efter visheten.
Såsom ett postskriptum till ofvanstående
må tilläggas, att, enligt hvad det berättades
i går afton, föreläsaren sjelf höll på att
icke slippa in, då han straxt efter kl. 3J4 7
infann sig vid ingången till kapellet, Här
kommer ingen in, ropade de utanför porten
posterade poliskonstaplarne. Ja, men det
är jag som skall hålla föredraget... CHjel-
per ictet. Tack vare en tillstädesvarande
poliskommissaries hygglighet, blef föreläsa-
ren ändtligen insläppt.
Vi meddela denna anekdot, emedan den
synes oss långt ifrån osannolik. På samma
gång må omnämnas hvad vi äfvenledes hört
sägas, att hr N. egentligen icke var någon
farlig fiende till läsarne, utan tvärtom lät
förstå att läseriet, på det hela taget, är att
anso för en glädjande företeelse.
Wåremn tyckes komma med stora steg,
skrifves till oss från Upsala; den 7 dennes
observerades härstädes den första staren på
detta åratal; näppeligen har denna fogel nå-
gonsin förr visat sig i Upsala så tidigt. I
kapp med lärkorna och bofinkarne låter nu
den lille sångaren om morgnarna höra sin
älskliga stämma från toppen af den ena eller
andra af de gamla pilarne vid kanten af
Eklundshofsskogen. Fyrisån håller som bäst
på att afkasta sig vintertäcket: svartbäcks-
gubbarna dansa gladeliga nerför fallet vid
Islandgebron, så att inom någon vecka torde
ångbåten kunna trafikera ån. På stora för-
derfvet rustar man i ordning kägelbanorna.
För öfrigt — solen glimmar blank och trind,
himlen lik en spegel.
En god sed. Tidningen MHelsingen i
Söderhamn meddelar: I Hanebo och Seger-
stads församlingar i södra Helsingland har
lifräntefrågan tagit god fart, sedan endast på
en uppmaning från predikstolarne det numera
tyckes derstädes ha blifvit sed att vid barndop
af faddrar, föräldrar och anhöriga samman-
skjutes en större eller mindre summa till in-
sättning för barnens räkning i lifränteanstalten.
Efter uppmaningen har åtminstone hittills, så-
som oss blifvit meddeladt, intet enda barndop
förefallit utan ett välvilligt erbjudande af den
lilla gåfvan åt de små. Och sålunda har
denna vår bortgångna drottnings älsklingstanke
äfven der funnit ett kraftigt gensvar i de
festes hjertan.
Nytt ångfartygebolag. Från Sunds-
vall skrifves: Den 14 februari utfärdades in-
bjudning till teckning af aktier i ett bolag af-
sedt att anskaffa ett ångfartyg för underhål-
lande af regelbunden trafik mellan Sundsvall
och hufvudstaden. Redan den 4 dennes hölls
det första sammanträdet med aktieteeknarne.
Det mnnnlivstes dervid. att dala i Stockholm.