handa slag samt ett knuffande hit och dit, hvaraf anblicken för den icke alltför modige verkligen var afskräckande, tydligt angåfvo, att man gjorde klokast uti att hålla sig på vederbörligt afstånd. Hvadan denna folkvandring till Tyska brunn? Redan namnet CLeufstedt4, som hördes här och der nämnas bland folkhoparne förle tanken på lägeriet, och att det troddes vara fråga om något slags nytt angrepp mot läsarne, framgick ännu klarare af följande uttryck, som tvenne gamla fruntimmer, med skarpa röster och andäktiga miner, fällde vid åsynen af det täta folkhvimlet. Se gudsförnekarne!t utbrast den ena gumman, skakande på hufvudet. Herren kan krossa dem med sin munsg anda, genmälde den andra i bestämd ton. i Som bekant, har dr Erik Nyström, tillhörande baptistförsamlingen, genom annons i allmänna tidningarne tillkännagifvit att han i går afton ämnade gratis hålla ett föredrag om läseriet i sjömanskapellet. Det var för att höra honom alla dessa menniskor kommo och gingo; skada blott att han valt en så inskränkt lokal samt att, då dörrarne, enligt annonsen, skulle öppnas först kl. half 7, ett stort antal personer, som anlände före den utsatta tiden, funno sig ha kommit alldeles för sent. Af sådan anledning måste äfven vår referent återvända med oförrättadt ärende, tillåtande sig endast i allmänhetens intresse uppmana hr Nyström att, när han nästa gång skall föreläsa angående läseriet, om möjligt välja en rymligare lokal; ty i detta afseende åtminstone kan man med skäl säga, att många äro de som törsta efter visheten. Såsom ett postskriptum till ofvanstående må tilläggas, att, enligt hvad det berättades i går afton, föreläsaren sjelf höll på att icke slippa in, då han straxt efter kl. 3J4 7 infann sig vid ingången till kapellet, Här kommer ingen in, ropade de utanför porten posterade poliskonstaplarne. Ja, men det är jag som skall hålla föredraget... CHjelper ictet. Tack vare en tillstädesvarande poliskommissaries hygglighet, blef föreläsaren ändtligen insläppt. Vi meddela denna anekdot, emedan den synes oss långt ifrån osannolik. På samma gång må omnämnas hvad vi äfvenledes hört sägas, att hr N. egentligen icke var någon farlig fiende till läsarne, utan tvärtom lät förstå att läseriet, på det hela taget, är att anso för en glädjande företeelse. Wåremn tyckes komma med stora steg, skrifves till oss från Upsala; den 7 dennes observerades härstädes den första staren på detta åratal; näppeligen har denna fogel någonsin förr visat sig i Upsala så tidigt. I kapp med lärkorna och bofinkarne låter nu den lille sångaren om morgnarna höra sin älskliga stämma från toppen af den ena eller andra af de gamla pilarne vid kanten af Eklundshofsskogen. Fyrisån håller som bäst på att afkasta sig vintertäcket: svartbäcksgubbarna dansa gladeliga nerför fallet vid Islandgebron, så att inom någon vecka torde ångbåten kunna trafikera ån. På stora förderfvet rustar man i ordning kägelbanorna. För öfrigt — solen glimmar blank och trind, himlen lik en spegel. En god sed. Tidningen MHelsingen i Söderhamn meddelar: I Hanebo och Segerstads församlingar i södra Helsingland har lifräntefrågan tagit god fart, sedan endast på en uppmaning från predikstolarne det numera tyckes derstädes ha blifvit sed att vid barndop af faddrar, föräldrar och anhöriga sammanskjutes en större eller mindre summa till insättning för barnens räkning i lifränteanstalten. Efter uppmaningen har åtminstone hittills, såsom oss blifvit meddeladt, intet enda barndop förefallit utan ett välvilligt erbjudande af den lilla gåfvan åt de små. Och sålunda har denna vår bortgångna drottnings älsklingstanke äfven der funnit ett kraftigt gensvar i de festes hjertan. Nytt ångfartygebolag. Från Sundsvall skrifves: Den 14 februari utfärdades inbjudning till teckning af aktier i ett bolag afsedt att anskaffa ett ångfartyg för underhållande af regelbunden trafik mellan Sundsvall och hufvudstaden. Redan den 4 dennes hölls det första sammanträdet med aktieteeknarne. Det mnnnlivstes dervid. att dala i Stockholm.